Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spisen, satt vid brasan och läste Joseph Conrad. Vinden suckade i
skorstenen och från den gamla grinden, som sakta svängde på sina
rostiga gångjärn, kom en stilla kvidan. De ljuden blev hans
vaggsång den kvällen . . .
Nästa dag kunde han inte längre skjuta upp att gå ner till
bygden och handla. Där kom genast ett problem — vilken dag i veckan
var det? Den frågan kunde han inte besvara, han kunde bara
hoppas, att det inte var söndag.
Stigen till Ljungdalen var lätt att följa och efter mindre än tre
timmar kom Jim fram till den stillsamma lilla byn vid Ljungans
stränder. I konsumbutiken lyssnade det kvinnliga biträdet vänligt till
hans långa lista och vägde tålmodigt upp de små mängderna av
varje varuslag. Då hon hörde, att Jim inte var en förbifarande
turist utan bodde i en fäbod, blev hon ännu mera vänligt
intresserad. Han hade just packat ihop alla sina inköp och skulle till att
gå, när hon frågade om han inte ville ha en kopp kaffe. Hon
dukade fram i köket och bjöd på härliga, hembakta bullar. Jim
berättade, att han kom från Amerika och sedan fick han göra sitt
bästa för att kunna svara på allt hon frågade om hans avlägsna
hemland.
När Jim kom tillbaka till butiken för att hämta ryggsäcken, fick
han syn på — flickan. Hon stod bakom disken och ordnade några
varor på en hylla. Hennes ljusa hår föll ned på axlarna och den
kortärmade lätta bomullsklänningen visade ett par brunbrända
armar. När Jim kom in vände hon sig om och log — ett spontant
leende och mycket tilldragande. Hon kunde väl vara sexton år.
Det tog Jim en osedvanligt lång tid att få på ryggsäcken och tacka
för gästfriheten. I dörren stannade han.
— Adjö, sa han och log tillbaka. Jag kommer igen om ett par dar.
Väl nere på vägen vände han sig om och viftade med staven åt
de båda som stod kvar på förstubron.
Hemma vid Skärvagsån upptäckte Jim nära Nylandsvallen en
stig, som ledde från en sommarstuga och ner till ån. Han följde
den och kom då till den bro, som stod markerad på Fjällkartan.
Till skillnad från den skrangliga plankan hemma hos honom var
detta en stabil bro, byggd av kraftiga timmerstockar. Den låg
ungefär fem hundra meter nedströms från den plats, där han tagit bo.
Något senare upptäckte Jim, att under den bron brukade fisken
nappa bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
