Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tiden gick fort. På mornarna kokade Jim sin havregrynsgröt och
lagade varm choklad och fyllde sedan termosen med denna goda
och närande dryck. Så gjorde han sin morgontoalett. Ofta tog han
ett slags dusch — han ställde sig i gräset och hällde en spann vatten
över sig. Han tyckte om att känna sig ren. Ens egen person borde
vara ren, sa han sig själv, så rent, så sunt, så livsbejakande som
allting var omkring en. Med huden fräsch och varm av sol och
vatten, med sina kläder rentvättade och med stugan finstädad
kunde han slå sig till ro. Detta sätt att leva gav honom en känsla
av varaktighet — en trygghet i vetskapen att detta varken var bara
möda eller bara äventyr — det var ett hem.
Jim brukade bre sig några smörgåsar och stoppa i väskan
tillsammans med termos, karta, kompass, djungelolja och en
yllesweater och ge sig ut på dagsvandring. En dag följde han norra
grenen av Skärvagsån ända upp till Öjön, där han stötte på en
övergiven fiskarkoja — annars tydde ingenting på att en människa
någonsin satt sin fot där. Strax nedanför sjön låg ett vattenfall. Jim
stannade där för att äta sin lunch, mycket fundersam över hur
fisken bar sig åt för att klättra upp till sjön. Men klättra gjorde den,
eftersom alla dessa fjällvatten steg uppåt i avsatser, trappsteg
efter trappsteg av vatten.
Jim gick upp på toppen av Grönfjället och såg landet miltals
nedanför ligga utbrett som på en karta. I en räcka av sjöar och
forsar sökte vattnet sig ut till havet, allt mäktigare genom de många
bäckarna från de grönskande fjällsidorna, som det själv nyss bevattnat.
Han drog sig till minnes Folkes historier om det goda fisket i
Stentjärnarna och tillbragte en dag bland dessa egenartade små
sjöar, gömda mellan stenskrovliga kullar och nästan ständigt
spegelblanka. Det ville till en kraftig vind för att bara krusa dem
på ytan. Vattnet var så klart att Jim blev häpen. Man borde kunna
se all fisken om man ställde sig på en kulle och tittade ned i det
iskalla vattnet. Han försökte med ett par av de grundare tjärnarna
och såg verkligen små mörka skuggor, som kilade fram och åter.
Men vid ljudet av hans steg försvann de.
I en av sjöarna fångade Jim två laxöringar. Den första högg då
det redan var sent lidet på morgonen och solen stod högt på
himlen. I vetskap om att det inte fanns något bränsle på denna höjd
hade han tagit med sig sitt lilla spritkök och stekte nu
halvkilosfisken i smör, med lite lök och salt. Smaken var fyllig men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
