Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle mannen berättade, att han var ute för att leta efter sina
hästar. Inte efter en, utan efter fem hästar, som hade givit sig iväg
från hans gård i Ljungdalen.
— Kanske det är en av hästarna jag sett nära fäboden, föreslog Jim.
— Nej, svarade mannen. Det är en annan som rår om den.
Han bodde i stugan därborta men blev sjuk i förra veckan och
måste tillbaka till Ljungdalen.
— Har Ni just varit där, undrade Jim, som inte kunde begripa
hur främlingen annars kunde vara så säker på sin sak.
— Åh nej, smålog gamlingen. Det vet jag ändå. Här känner alla
varann och hjälps åt.
En sympatisk man, tänkte Jim. Hans ansikte var väderbitet, och
rynkorna bildade liksom ett leende, som aldrig riktigt gick bort.
Han var klädd i urblekta blåkläder och på huvudet hade han en
gammal filthatt, som han skjutit upp i pannan, där hans vita hår
bildade en stark kontrast mot det brungarvade ansiktet. Jim tyckte
om att möta folk på fjället som inte kom bärande på väldiga
packningar. De gav intryck av förtrolighet med fjället, av att höra
hemma där, att gå och sköta sina sysslor, inte bara vara ute på
vandring. Och alltid var de vänliga, oskrymtade och språksamma,
antingen Jim träffade samman med dem på fjällstigarna eller vid
fäboden.
Två dagar senare började det regna. Ett kallt, genomträngande
regn, som piskades fram av stormbyar från nordväst. Klädd i
regnslag och lätta, täta dubbelvävda bomullsbyxor och med välsmorda
skor på fötterna lyckades Jim något så när torr göra små fisketurer
längs bäcken. Men det var olustigt utomhus och större delen av
dagen tillbragte han i kojan. Han läste, studerade franska och
skrev lite. »Och försökte komma tillrätta med mig själv»,
förklarade han efteråt.
I ett av skjulen hittade Jim en gammal fårskinnsbit, mjuk och
gulnad. Den skar han i strimlor om fem tums bredd och lindade
kring axelremmarna på ryggsäcken. Han sydde noga fast dem
med otvinnat tandsilke och han fick ett par behändiga axelskydd
som han senare många gånger skulle vara tacksam för. Arbetet
kom honom att tänka på den tiden då han brukade sitta och laga
seglen på sin lilla båt hemma i Seattle.
På tredje dagen klarnade det upp, och den kvällen fick Jim besök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
