Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sina åldriga gångjärn, sakta gungad fram och åter av
nattvinden. Hur kunde han berätta om trivseln framför brasan den
kvällen det hade börjat regna så kallt? Vem kunde med pensel eller
med ord skildra levande, skälvande natur? Vem kunde beskriva
vad som ligger i detta att vara tillfreds.
Jim kände sig som en man, den där har samlat en stor rikedom
och inte vet hur han skall bära sig åt för att kunna dela med sig
åt andra. När han nu skulle lämna fjällets värld för en värld av
stål och glas och betong, av damm och sot, en värld, förryckt av
sina egna oljud, skulle inte till och med själva orden, som han nu
tänkte i, bli annorlunda, bli oklara, overkliga.
Han gick medan det ännu var tidig gryning. De första
solstrålarna kom daggdropparna att gnistra som juveler, vårdslöst
slängda omkring i gräset.
I Ljungdalen köpte Jim mat för minst fyra dagar. Mest
vakuumtorkade saker, som han inte tyckte om. Han skaffade sig också ett
dussin buljongtärningar, några chokladkakor att koka samt ett kilo
rökt renkött. För sista gången satt han och pratade med Inez. Jim
berättade, att han snart skulle fara till Paris.
— Åh, skriv till mig därifrån, bad hon med nästan barnslig iver.
— Jag lovar, sa Jim. Och han höll ord.
Så bröt han upp från Ljungdalen och från sina nya vänner, som
han aldrig skulle glömma.
Kesudalens fjällstation låg ungefär tio kilometer från Ljungdalen.
Där hade Jim egentligen inte alls tänkt stanna. Men en kort stund
sedan han givit sig av från Ljungdalen började det regna. Då det
led mot kvällen och Jim inte sett någon lämplig lägerplats, hade
han just inte haft annat val. För första gången sedan han lämnat
Bruksvallarna tillbragte han natten på en turiststation. Det var en
besvikelse. Elektricitet, centralvärme och jazz kom Jim att känna
sig oändligt långt borta från Skärvagsån. Detta var nu hans helt
personliga uppfattning — ingen kunde begära, att den skulle delas av
någon bland de andra gästerna i Kesudalen. De trivdes gott. Jim
förstod visst, att inte alla vare sig kunde eller ville leva i fjället så
som han gjorde. För dem som inte längre var så unga och för alla
dem som hade ont om tid var sådana anläggningar ett medel till
friluftsliv. Jim passade bara inte där — det var hela felet.
I ett sakta duggregn gav han sig nästa morgon iväg till Vålåstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
