Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De första tre kilometrarna fanns det ingen stig, och han gick
efter kompassen rakt mot norr. Duggregnet fortsatte. Molnen svepte
så lågt kring fjällen att det var omöjligt att få något säkert
landmärke. Jim travade på ett par timmar med stadig kompasskurs
direkt på målet, och just som han kommit fram till stigen norr
om Slaive blev det alldeles igentjockt. Att i vackert väder vandra i
obanad terräng kan vara intressant. Men i ett sådant här väder var
det direkt obehagligt, tänkte Jim. De små stenrösena, som ungefär
var tvåhundrade meter dök fram ur dimman, var emellertid till
stor hjälp. Precis som fyrarna för en kapten som skall föra sitt
fartyg genom svårnavigerbara vatten.
Jim hade blivit genomblöt om fötter och ben. De täta busksnåren,
som han nästan hela tiden måste vandra igenom, stänkte
så mycket vatten över honom att det skulle vara hart när omöjligt
att hålla sig torr, tänkte Jim. Somliga föredrog att ha
gummiskodon och regntäta överdragsbyxor. Men gick man så skodd och
klädd bleve man väl lika fuktig av svett som nu av regn. De var
dessutom tröttande att vandra i. Och så länge Jim gick, märkte han
inte att han var våt. Den sköna känslan av att vara klädd i rejäla
läderpjäxor, yllestrumpor och vindtäta byxor övertygade honom
också att han valt rätt. Och dessutom att det varit klokt att ta med
cykelkragen, som höll överkroppen torr och skyddade ryggsäcken.
Sex timmar sedan Jim lämnat Kesudalen kom han till en
provisorisk bro över Härjångsån, och några hundra meter längre bort
fick han syn på Vålåstugan. Det var en liten röd stuga, som låg på
sluttningen upp mot Vålöjvalen. Det steg rök ur skorstenen, och
när Jim efter några ögonblick kom in i stugan uppskattade han,
så som sällan någon gång förut, elden och den goda spisvärmen.
De två ungdomar, som var där före honom, hade samma dag
kommit från Gåsenstugan. De var mycket trevliga, delade med sig ur
kaffepannan på spisen och röjde undan så att han fick plats. Man
eldade hela natten för att torka alla de persedlar, som hängde på
varje upptänklig krok och spik. Dagen därpå klarnade det upp.
Och så vandrade Jim norröver. Stigen var lätt att följa och han
hade goda tillfällen att se sig om. Han gick från bäck till bäck,
förbi sjöar och fjäll. Det doftade sommar bland björkarna, vinden
lekte, solen var varm. Han vandrade genom ett sagoland.
Han kom till Vålådalen en eftermiddag med föga av provianten
kvar i packningen. Men bland alla dessa gentila turistanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
