Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nationalförsamlingen och Bastiljens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
ståndet, som kunde vilja bli något mer än en lydig bunds-
förvant åt konungamakten. Regeringen stannade vid obe-
slutsamhetens och svaghetens vanliga halfhet: att välja en
medelväg, som ej leder till något mål och tillfredsställer
ingen. Den medgaf att tredje ståndets representation skulle
blifva dubbelt så stark, men omröstningsfrågan lemnade
den tillsvidare olöst. Och ännu den 5 maj, när riksdagen
öppnades af konungen och hans ministrar, hade man ej
kunnat fatta ett bestämt beslut. Det tredje ståndet upp-
manades att ej nu yrka på gemensam omröstning. Man
borde unna de privilegierade äran att själfmant afsäga sig
sin skattefrihet.
Men så menlösa voro ej längre folkets ombud. De
hade fattat sin uppgift långt annorlunda än såsom värktyg
åt konungamakten. De hade samlats i den fasta afsikten
att omdana hela det franska samhället, afhjälpa de otaliga
missförhållanden, som fått samla sig i århundraden, medan
folket saknat tillfälle att göra sin röst hörd; de ansågo
sig stå inför uppgiften att gifva Frankrike en helt ny för-
fattning.
Ofver en månad stred man nu om principen: gemen-
sam omröstning eller omröstning efter stånd. Då de högre
stånden ej kunde förmås att gifva vika, antogo det tredje
ståndets representanter den 17 juni benämningen national-
församling och förklarade sig redo att ensamma uppträda
och besluta såsom hela folkets representanter, ifall de högre
stånden vägrade att deltaga. De representerade i alla fall
24 millioner fransmän, då de andra endast företrädde 4 å
500,000.
Det tredje ståndets beslutsamma steg väckte stort be-
kymmer hos konungen och hans rådgifvare. Regeringen
måste nu fatta sitt parti, om den ej ville se sig alldeles
utanför kretsen af dem som hade inflytande på händelser-
nas. gång. Konungens förnämste minister Necker yrkade,
att konuagen skulle befalla ståndens förening för allmänna
frågor, hvaremot privilegiefrågor skulle behandlas ståndsvis.
Detta medelvägsförslag vann ej konungens gillande. Han
stod för närvarande under ledning af hofaristokratien, som
understöddes af hans drottning, Marie Antoinette af Österrike,
och beslöt att slå ett stort slag till de privilegierades för-
mån. Han invaggade sig ännu i den föreställningen, att
rd
&
a
rå
LR
vå
I
He
fr
d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
