Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nationalförsamlingen och Bastiljens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
folkrepresentanterna genom eftergifter, samlade man så
småningom trupper till Versailles för att en dag låta masken
falla och tvinga de motspänstiga till undergifvenhet. Dessa
de styrandes afsikter voro visst ej okända för de hatade,
och de blefvo snart bekanta i det öfriga Frankrike, sär-
skilt i Paris. Ar det något förvånande däri, att folkmas-
sorna och deras ledare började rusta sig att ställa sin
styrka till folkrepresentanternas förfogande gent emot den
gamla ordningens väpnade makt? Ar det något förvånande
däri, att nationalförsamlingen såg sig om efter stöd och
försvar, när man började hota den med våld? Det är
ett gammalt drag i Frankrikes historia, att hufvudstadens
befolkning spelat en betydande roll i de inre politiska fäj-
derna. Det händer, att den historiska framställningen
understundom kommer att te sig så som om det varit den
franska revolutionen förbehållet att resa barrikaderna på
Paris” gator och sätta vapen i händerna på de oroliga folk-
hoparna. Men det förhåller sig icke så. Den religiösa
fanatismen eller äregirigheten hos afandsamma stormän och
ministrar ha otaliga gånger kallat Paris till vapen, ofta
äfven mot konung och laglig regering. Och man kunde
värkligen vara böjd att tycka, det försvaret för den lag-
liga representationens frihet ej vore ett mindre tilltalande
ändamål för en folkresning än de nyssnämda.
Nationalförsamlingens sammanträde hade, såsom vi veta,
hälsats med jubel och hänförelse öfver hela Frankrike;
man såg i de sammanträdande representanterna samhällets
räddare. När nu den underrättelsen spred sig, att hofvet
och de privilegierade sammansvurit sig att åter tvinga
landet under den gamla despotismen och hindra folkets
ombud att göra något för afhjälpandet af nöden och olyc-
korna, då vaknade harmen och förbittringen hos många,
som tegat stilla förut. Och de starka orden, som talats
af den nya rörelsens trosvissa och fanatiska folkpredikanter,
blefvo ännu starkare, och de hårda orden började tränga
in i sinnena. Det hat, hittills tyst och iobitet, som samlats
mot den franska aristokratien, mot dem "som sögo folkets
blod”, började bryta ut. Det skallade från talarestolarna
i Paris. "Villebrådet "är ipsnaran; må man döda det!
Aldrig har ett mera rikt byte erbjudits segraren: 40,000
palats, hotell, slott, 2 af Frankrikes jord skola blifva tapper-
hetens pris. De, som utgifvit sig för eröfrare, skola i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
