Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nationalförsamlingen och Bastiljens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALFÖRSAMLINGEN OCH BASTILJENS FALL. 15
tur blifva underkufvade’. Och samma tankegång återfanns
i de tidningar och flygskrifter, som i otroligt antal spriddes
under dessa oroliga tider och lästes af mottagliga sinnen
och troddes.
Den 11 juli ansåg sig den aristokratiska reaktion, som
numera behärskade konungen, vara nog stark för att
öppet och med våld nedslå reformpartiet vid riksdagen.
Necker afskedades och ledningen anförtroddes åt hofpartiets
trogna redskap. Följande dag var underrättelsen i Paris.
Den bekräftade de värsta misstankarna. Upproret bemäk-
tigade sig i ett slag hela Paris. Armén, på hvilken hofvet
litat, slöt sig till det öfriga folket eller vägrade åtminstone
att låta bruka sig mot det. För att hindra allmänt affall
måste befälhafvarna låta trupperna draga sig tillbaka. På -
en gång blef det klart, att försöket att med arméns hjälp
kufva missnöjet var fullkomligt misslyckat. Men den rö-
relse, som uppstått i Paris, ville ej lägga sig. Folket hade
känt sin makt, och det var ej hågat att genast lydigt
återvända till sin kedja. Det ville gifva sina fiender ett
prof på sin styrka. Och så stormades och intogs den 14
juli Bastiljen, den franska despotismens fäste, ett fängelse,
där den i århundraden plägat förvara sina fiender och låta
deras ord förklinga, som riktat angrepp mot det bestående.
Bastiljens förstöring af folket var som en sinnebild af fol-
kets seger öfver den missbrukade monarkien.
Denna dag, den 14 juli, har alltid betraktats som en
af franska revolutionens bemärkelsedagar. Allt efter den
bedömandes ståndpunkt i allmänhet, har den varit föremål
för afsky eller för beundran. Vi vilja låta den vara hvad
den var: den dag, då hofvets och det privilegierade mindre-
talets vanmakt mot folkets skaror blef uppenbar. "Natten
mellan den 14 och 15 juli 1789, berättar Taine, "lät her-
tigen af Larochefoucauld-Liancourt väcka Ludvig XVI för
att berätta honom Bastiljens eröfring. ”Det är då ett upp-
lopp’, sade konungen. ”Sire’, svarade hertigen, ”det är en
revolution. Händelsen var ännu mera allvarsam. — Det
var icke en revolution, utan en upplösning af samhället”.
Den stora rörelsen hade svämmat ut öfver de författnings-
enliga formernas utstakade strömfåra. Konungamakten hade
i sin svaghet vädjat till en i 175 år undertryckt ständer-
församling. Ständerförsamlingen hade konstituerat sig som
en nationalförsamling utan stånd. Och nu hade massorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
