Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den 4 augusti. Rättighetsförklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN 4 AUGUSTI. RÄTTIGHETSFÖRKLARINGEN. 17
3. Den 4 augusti. Råttighetsförklaringen,
Bastiljupploppet tvang konungen att uppge planerna
för nationalförsamlingens kufvande med militärens hjälp.
Trupperna återkallades, Ludvig XVI tog åter Necker till
sin förste minister och sökte försoning med folkombuden.
Tillsammans sökte de återställa lugnet i Paris, och de
lyckades, till en del åtminstone. Men öfver hela Frankrike
spred sig ryktet om Bastiljdagarna, och öfver allt reste
folket sig. Förtrycket, de privilegierades förtryck, och de
revolutionära lärorna hade 1 lång tid beredt sinnena; de
sista årens missväxt och därmed följande ytterligare nöd
hade ökat bitterheten och hatet. Ryktet om ständerför-
samlingens inkallande hade väckt förhoppningar. Men .
ännu gingo slafvarna missmodige under oket, när pu på
en gång den underrättelsen lopp genom landet, att monar-
kiens starka fäste och dess armé ej kunnat hålla stånd
mot folket, när det gick till anfall. Och i ett nu stod det
klart öfverallt, att dessa fruktade herrar i själfva värket
ju bara voro några få, några hundratusen på en folkmängd
af 26 millioner. Och så gingo bönderna löst på sina herrars
borgar och slott, som de och deras fäder i sitt anletes
svett uppbygt och underhållit, och de refvo ned dem,
sleto pergamentsbrefven, som bestämde deras dagsvärks-
skyldighet i stycken, och en och annan hatad borgherre,
fick dela sina skatters öde. Odugligheten och vanmakten
hos den bestående samfundsordningen och dess försvarare
blef på en gång uppenbar. Det fanns ingenting att sätta
emot de våldsamma folkrörelserna. "Det är icke revolu-
tionen som förstört styrelsen," säger en fransk häfdaforskare;
det är emedan styrelsen var förstörd som revolutionen tri-
umferar. Från första attacken voro det beståendes repre-
sentanter, förvirrade och bortkomna, utan ledning och utan
stöd, inskränkta till rollen af offer för eller ovärksamma
vittnen till folkmassornas öfvergrepp."”
Makten hade vid första stöten fallit ur de förra inne-
hafvarnes händer. Men hvar fanns den nu? Hos national-
församlingen, enligt allmänna meningen, en mening som
delades af församlingen själf. Men nationalförsamlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
