Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nationalförsamlingen och Bastiljens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ’ DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
folket, visat sig på stridsplatsen, än så länge dock blott
för att skydda sina representanter mot hofpartiets våld.
Massornas maktdemonstration hade ej varit fri från
grymhet och väåldsamhet. Den hade kostat blod, äfven
oskyldigt blod. Det finnes många, äfven sådana som ha
öppet öga för den föregående despotismens elände och som
tro på frihetens välsignelse, hvilka så gripits af fasa öfver
de odåd, hvartill revolutionen redan i sin början och än
mer i sin fortsättning gjort sig skyldig, att de aldrig i
denna stora rörelse kunnat se annat än ett blodbad, där
välmenande och fintbildade mäns blod flutit för pöbelns
händer. Det är sant, att man har rätt att fordra mildhet
af den starke. Och det är sant, att den franska revolutio-
nens historia fläckats af brott, som vanställa den illa. Men
det synes oss, som om man understundom dömde väl strängt. .
Först och främst har det börjat visa sig, att ett och annat
af de mest upprörande brotten på revolutionens syndaregi-
ster varit ren dikt af motståndarna. Men vidare! Hvad
rätt har man att begära ett felfritt och ädelt uppförande
af dessa väldiga massor, som af despotismens missbruk satts
i rörelse och lärt känna, att deras armar förenade voro
starkare än det som kallades lagens arm? Hade despo-
tismen och de privilegierade gifvit exempel på en hänsyns-
full maktutöfning? Hvem har mätt det oskyldiga blod,
som den gamla samfundsordningen kostat Frankrike? Hvad
hade man gjort för de djupa lagrens upplysning och odling
i karaktär och vett, för att kunna göra sig räkning på
upplysningens och odlingens frukter, när de förtryckta
stodo upp för att taga rätt, där man vägrat gifva den?
Man brukar med afsky tala om de djuriska instinkterna
hos den upproriska pöbeln. Hvem bär ansvaret för, att
stora massor af det franska folket lefde som djur, voro
djur? Hvem hade dragit nyttan af de pinade och instängda
djurens ansträngningar? Man kan beklaga, att ett miss-
handlat vilddjur icke förstår att visa sig ädelmodigt, när
det bryter sig ur sin bur, men det är lätt förklarligt och
förlåtligt, om det slår klorna i sin plågoande. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
