Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
STOCKHOLMSTRAKTENS GEOLOGI.
höllo sig längst uppslammade i vattnet, så att de lnmno sprida sig öfver
större områden af angränsande hafsbotten, här bildande de utpräglade hvarf
af växlande fin sand och lera, som under namn af livarfvig lera hafva en
så allmän utbredning i så väl Stockholmstrakten som omgifvande landsdelar.
När nu israndens afsmältning fortskred ett stycke mot norr, förflyttades
mynningen af åsälfven tydligen på samma gång, oclx ett nytt åscentrum
började utbildas viel den nya mynningen. Särskildt i Stockholmstrakten,
där isranden väster ut afsmälte hastigare än mot öster, låter det lätt tänka
sig, att älfven härvid stundom genom isens randsprickor kunnat väster om
det förra bryta sig ett nytt aflopp, vid hvilket då nästa åscentrum afsattes.
o > _ ^
Åsarnas talrika afbrott så väl i det yttre sammanhanget som i den inre
byggnaden, med dess ständiga växling af storsteniga åscentra och fin sand,
synas i själfva verket omöjliga att förklara, under antagandet att de bildats på
en gång i en och samma strömfåra, vare sig på eller under isen, men torde tvärt
om bestämdt tyda därpå, att i regeln intet material afsatts förrän i närheten
af själfva isranden, där hvarje åscentrum aflagrats för sig, det ena efter det
andra, räknadt i den riktning isranden afsmälte, eller från söder mot norr.
Redan de väldiga, stundom ända till en half meter stora, väl rundade
rullstenarna samt åsbackarnas ansenliga dimensioner visa, att de älfvar, som
aflagrat dem, haft en betydande kraft ocli mycket stor vattenmassa. Detta
är ju också naturligt, då man besinnar, att genom desamma bortfördes ej
blott det vatten, som kom från den årliga nederbörden, utan dessutom de
massor af smältvatten, som sedan långa tider legat magasinerade i form af
glaciäris. Utan tvifvel medförde dessa älfvar också oerhörda massor af grus
och siam, hvarför deras deltabildningar säkerligen tillväxte mecl en högst
betydande snabbhet.
Af stort intresse bör det därför blifva att söka utröna, huru nämnda
åscentra förhålla sig till de förmodade årsmoränerna ocli till den utprägladt
periodiska lagerbyggnad, som utmärker åsälfvarnas finaste afsättningar.
])et finare slammet, som afsattes längre ut på hafsbottnen ocli som
vanligen kallas livarfvig lera eller ishafslera, består nämligen af
hundratals så regelbundet växlande skikt af sand ocli lera, att för deras aflagring
svårligen lär kunna ifrågasättas någon annan period än den årliga.
Sandskiktens material torde sålunda vara utfördt i hafvet under älfvarnas
flodtid, då deras strömstyrka var som störst, hvaremot de under återstoden af
året endast förmådde utsprida lerskiktens finare slamm. Naturligt är, att
det mesta materialet skulle afsättas i närheten af älfmynningen ocli iskanten,
hvarför hvarje skikt därstädes måste vara tjockast för att mot söder
alltmera tunnas ut, tills dess yttersta gräns var uppnådd. Om istäckets kant
för hvarje år drog sig ett eller annat hundratal meter tillbaka mot norden,
hvarvid hafvet omedelbart följde efter, afsattes nästa årshvarf af den
hvarfviga leran alltid med sin tjockaste del på den sträcka af hafsbottnen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
