Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
STOCKHOLMSTRAKTENS HYDROGRAFI. 38
fjärden i Mälaren, hvilken sommaren åren 1886 och 1887 förhöll sig såsom
en vanlig sötvattensjö, år 1888 åter såsom sötvatten, underlagradt af saltvatten.
Genom 1887 års nppsjö hade saltvatten, som icke fanns närvarande förut, i
afsevärd mängd inkommit i fjärden.
Yärmefördelningen i vattendragen kring Stockholm var f. ö. iakttagen
redan 1885—1886 af R. Lundberg.
Yi hafva hittills blott fästat afseende vid vattnets uppvärmning.
Afkyl-ningen är relativt lättare att följa, om än äfven här salthalt, vind- och
strömförhållanden, jordvärme o. a. inveckla problemet. I dess enklaste förlopp
sker afkylningen — af sött vatten -— på följande sätt. Det vid ytan
af-kylda vattnet sjunker nedåt, under det annat, varmare ocli lättare stiger
upp för att i sin ordning träffa den kalla luften. Cirkulationen pågår nu på
detta sätt, tills vattenmassan nått + 4°. Ytterligare afkylning gör nu vattnet
lättare, hvarför det stannar på ytan och fryser, om luften är under 0°.
R. Ekman fann så tätt under nybildad is på Hammarby sjö, som han med
en vanlig termometer kunde utföra observation, en värmegrad af + 3,5°,
hvilket visar, huru tunnt det nära fryskalla vattenlagret är vid början af
isläggningen. Längre fram på vintern ökas dess tjocklek betydligt.
I Saltsjön inom Stockholms hamn är under vinterns kallaste del
värmefördelningen ofta ganska oregelbunden med omväxlande varmare och kallare
lager. Hambergs temperaturkurva (lig. 21) för 29/2 1 888 från Saltsjön vid
Beckholmen visar ett afgjordt varmare vatten vid 10—15 m:s djup än i
vare sig öfver- eller underliggande lager. Detsamma har ock vid andra
tillfallen iakttagits.
Mälaren — nämligen där den är oberörd af saltvattenströmmen —
förhåller sig äfven vid afkylningen såsom en vanlig insjö. Men äfven där
saltvatten står vid bottnen, märkes under denna period olikheten från en
sådan sjö mindre än under tiden för uppvärmningen. Orsaken härtill är
enkel. Ty under det att uppvärmningen verkligen kräfver omblanclning af
vattenlagren, så är det tydligt, att från gränsytan mellan två vattenlager, som
icke blanda sig med hvarandra, afkylning nedåt kan försiggå genom den
cirkulation, värmet (kölden) själft åstadkommer — i analogi med afkylningen genom
kall luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
