- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Första delen /
45

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLMSTRAKTENS HYDKOGKAFI.

45

kring 97 hektarer; vid liögt vatten stiger nivån till omkring 9, i m. (öfver
slusströskeln) och vid lågt sjunker den fi]] omkring 8,4 m. Dess djup
är ganska ringa, ingenstädes öfver 8 m. Vattenmassan är därför i
betraktande af ytvidden ganska liten, ej ens 3 1/2 millioner kubikmeter vid
medelliögt vattenstånd. Sjön äger sitt utlopp vid Danviken, hvarest drifves
en kvarn. I rännan därstädes utrinner vid liögt vatten omkring 3/i kbm.
i sekunden; vid lågvatten omkring tredjedelen. Sjön äger tillflöden dels
från närliggande sjöar, dels från afloppstrummor från hufvudstaden, dels
slutligen af ett par obetydliga bäckar. Bland de förstnämnda ligga Lång- och
Järlasjöarna i nära samma nivå som Hammarbysjön. Dessa sjöar mottaga
åter sitt vatten väsentligast från en rad af högre belägna småsjöar
(Damtorps-, Söderby-, Altasjön m. fi.), hvilka utfalla vid Nacka kvarn. Då dennas
vattenränna är fylld, och intet vatten framrinner i bäcken där bredvid,
frarn-strömmar omkring 0,4 kubikmeter pr sekund. Från staden mottager sjön så
mycket vatten, att omkring x/10 af sjöns vattenmassa kan utgöras däraf; och
då nämnda tillflöde är ganska orent, inverkar det ock ofördelaktigt på sjöns
vatten.

Genom Hammarby-, Lång- och Järlasjöarna går för närvarande en
farled, hvilken sträcker sig till Stubbsund i närheten af Dufnäs. Den
dalgång, i hvars botten nämnda sjöar äfvensom Årstaviken äro belägna, liar
för mer än en förslagsställare synts lämplig till åvägabringande af en farled
ända från Mälaren till Skurusund, eventuellt Svindelsvik. Men så länge
Årstaviken tages i anspråk för Stockholms vattenledning, torde det af
hänsyn till denna vara omöjligt att realisera dylika projekt.

*



Slutligen blott några korta erinringar om de viktigare praktiska
intressen, som stå i samband med Mälarens och Saltsjöns hydrografi.

För fisleet är påtagligen en allmän kännedom om vattendragen till gagn,
så väl beträffande salthalten, temperaturen, syrekvantiteten o. d. som ock
beträffande strömsättningen. K. Lundberg visar t. ex. hurusom gränser för
så väl växter som djur förefinnas beroende af olikheterna i salthalt m. m. å
ömse sidor om en bottentröskel. Se vidare profilen fig. 9, hvarest dessa
gränser blifvit angifna.

I sjöfartens intresse ligger ett liögt vattenstånd, så väl i Saltsjön som
Mälaren; passager finnas, hvilka blifva farliga eller svåra, så snart vattnet
sjunkit under en viss nivå. Men icke blott medelvattenståndet för liela sjön
är af betydelse. Därigenom att många bäcken — åtskilda genom smala
sund — förefinnas, kan genom olikhet i vattenstånd dem emellan ganska
menliga strömsättningar uppstå, såsom t. ex. i Baggensstäket, i Kvicksund
o. s. v. Hvilken betydelse isläggningen äger för sjötrafiken behöfver ej på-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/1/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free