- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Första delen /
190

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11(3

STOCKHOLMS HISTORIA.

yttringssätt. Bestående fabriker sökte hindra upprättande af nya, ocli
hattarna leddes ofta af partihänsyn vid understödens utdelande. Bland
manufakturer i Stockholm kunna nämnas tobaksfabriker, väfverier, hvilka på
1750-talet sysselsatte viel pass 8,000 arbetare af 14,000 i hela landet, bandfabrik,
porslinsbruken vid Rörstrand ocli Marieberg m. m. (jmf. afd. XXXIII).
Brännvinsbränningen sköttes af bryggareämbetet, och antalet krogar
uppgifves till 7—800.

Yid 1760 års riksdag väckte regeringen förslag om större näringsfrihet,
skrånas upphäfvande o. cl., men ständerna voro af annan mening och ansågo
frihet lika med oordning ocli förfall. I början af 1760-talet kom en
förhärjande handelskris, som satte liera firmor i Holland och Tyskland i
konkurs och därigenom återverkade på Sveriges ekonomiska lif. Endast
till Stockholm återkommo från utlandet protesterade växlar till en summa
af 7,000,000 rdr. sp. (Nyström, s. 24). Flera fabriker måste stängas, ocli
Stockholms köpmän utsände ej sina fartyg. En mängd arbetare stodo
brödlösa och måste stundom behandlas som lösdrifvare. Enligt beräkning
af öfverståthållareämbetet flyttade 627 arbetare ur riket under förra delen
af år 1764.

Yid riksdagen 1765—66 kommo mössorna åter till makten, men detta
innebar endast en modifikation af det gamla systemet, icke en förändring af
detsamma. Sträng räfst anställdes med manufakturkontoret, som en tid ej
ens fört ordentliga räkenskaper, och manufakturfondens förvaltning
öfverlämnades till kommerskollegium. Premierna minskades till antal, men
bort-togos icke. Anfall riktades mot skråna, emedan de hindrade gesäller att
etablera sig såsom mästare genom påbud om undfägnad o. d., som i
Stockholm kunde uppgå till en utgift af 3,000 daler k. m. Men ständerna
hemställde endast, att lättare tillfälle borde beredas att öppna fabriker i hvilken
stael som helst. Hallrätten i Stockholm sökte hindra verkställandet häraf,
men fick en tillrättavisning för sin egenmäktighet. En ny
öfverflödsförord-ning förbjöd användande äfven af några svenska fabrikater, hvilket skaelaele
en del manufakturer, såsom sidenfabrikerna.

Åtgärderna viel riksdagen voro fullt berättigade, men bidrogo endast
till ökadt förfall för en del fabriker, som hufvudsakligen stödt sig på
statshjälp. I Stockholm nedgick t. ex. antalet väfstolar från 2,157 år 1762 till
1,412 år 1766 och 1,010 år 1767 och antalet arbetare viel väfverierna under
samma år från 8,007 till 5,214 och 3,717; 27 fabriker i väfnadsbranchen
måste nedläggas. Växelkursen var ostadig, ocli handelsförhållandena
osäkra-År 1769 föreslogo Stockholms fabriksidkare förbud mot förbrukning af alla
utländska fabriksvaror, men kunde ej genomdrifva sin fordran. Större lugn
inträdde först efter 1772 års revolution i samband med Liljencrantz’
diskonteringskompani (1773) ocli myntrealisationen år 1776. Den gamla
förbudspolitiken började öfvergifvas, och nya teorier främjades, af innebörd att jord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free