Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
STOCKHOLMS FÅNGVÅRD.
Karl XI år 1695 öfverflyttades å stadens stat. Genom magistratens ovisa
nit blef alltså kommunen betungad med underhållet af ett allmänt
strafffängelse.
Tukthuset var, såsom förut är nämndt, ursprungligen en
tvångsarbetsanstalt för manliga eller kvinnliga lösdrifvare. Men därjämte blef det allt
ifrån början användt såsom en central straffanstalt för både män och
kvinnor, hvilka ådömts fängelsestraff vare sig direkt eller såsom
förvandlingsstraff i stället för böter.
Mot slutet af 1600-talet öfvergick emellertid tukthuset till att blifva
en straff- och tvångsarbetsanstalt endast för kvinnor. De manliga fångarna
sändes nämligen vid denna tid till arbete på rikets fästningar. Samtidigt
började hela anstalten alltmer råka i förfall. Manufakturarbetet kom så
småningom ur bruk af brist på arbetstillfällen, och fångarnes egentliga
sysselsättning blef renhållning af stadens gator.
Omkring hundra år efter tukthusets tillkomst inrättades i hufvudstaden
en liknande anstalt, det s. k. spinnhuset. Till hämmande af lösdrifveriet,
hvilket utbildat sig till en outhärdlig plåga för den bofasta befolkningen,
förordnades 1698, att i Stockholm skulle inrättas ett arbets-, rasp- ocli
spinnhus för manliga ocli kvinnliga lösdrifvare, för hvilken anstalts underhåll
vissa afgifter skulle utgå, bland andra en viss penning af hvarje fastighet
i staden i förhållande till dess värde. Inrättningen skulle hafva två
afdelningar, nämligen rasphuset, afsedt för de manliga fångarne, som där
skulle sysselsättas med raspning af färgträ, och spinnhuset för kvinnliga
fångar. Detta beslut ledde icke till någon verkställighet förrän 1722, då
kronan inköpte en tomt å Långholmen att användas för spinnhusets behof.
Därefter började omedelbart arbetet å byggandet af fängelsehusen ocli
bedrefs med den skyndsamhet, att inrättningen kunde öppnas år 1724, då i
ocli med detsamma de 1698 beslutade afgifterna trädde i kraft. Något
rasplius kom däremot icke till stånd, hvarför äfven de manliga fångarne
inhystes i spinnhuset. För öfrigt blef detta senare icke blott en
tvångsarbetsanstalt, utan äfven allt ifrån början en straffanstalt, där personer,
som ådömts fängelse, fingo af tjäna sitt straff. Någon annan skillnad mellan
användningen af spinnhuset ocli tukthuset fanns alltså icke, än att i
tukthuset uteslutande kvinnliga fångar intogos. Ehuru spinnhuset till en del
underhölls med afgifter, som särskildt betungade hufvudstadens borgare,
ansågs det likväl för ett kronans fängelse.
Emellertid fortgick under 1700-talet tukthusets förfall och nådde en
grad, hvarom man nu har svårt att göra sig en föreställning. Slutligen
blefvo fångarne bortlegda till en enskild person ocli flyttade till ett privat
lius på Kungsholmen, där under pågående tvister om kostnaden för deras
underhåll en stor del af dem omkommo genom hunger, köld och vanvård.
Omsider beslöts, att tukthusfångarne skulle intagas å spinnhuset mot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
