Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLUSTELSER M. M.
279
Därefter liade kungl, teatern med sina två scener ett par lugna år
och kunde, med de utmärkta förmågor som då där funnos, värdigt
upprätthålla konstanstalten. Du Puy var visserligen redan död, men i hans
efterträdare som kapellmästare, J. Berwald, lxade operan funnit en skicklig
orkesterledare. C. G. Lindström förtjuste då ännu med sin vackra ocli
omfångsrika tenor. Fredrik Kinmansson intog med sin mjuka ocli fylliga
basröst samt användes med fördel äfven i talroller. Henrietta Widerbergs
röst liknade »näktergalens klara, klingande silfvertoner». Fru Eriksons spel
på talscenen var utmärkt för natursant konstnärskap. Lars Hjortsberg
var fortfarande Sveriges yppersta skådespelare. Många andra voro af liögt
värde. Det var under grefve Gustaf Lagerbjelkes direktörskap, vår kungl,
teaters kanske lyckligaste tid, med undantag måhända af tiden näst efter
operahusets invigning.
Men så inträffade Arsenalens brand den 24 november 1825, hvarefter
bägge de kungl, scenerna måste inrymmas i operahuset, och denna anordning
räckte till år 1863, icke utan stora svårigheter. Utom att de lyriska och
dramatiska afdelningarnas samlif på en ocli samma scen åstadkom hinder
för teaterverksamheten, led denna snart åter också af dåliga penningaffärer.
Men i två eller flere årtionden understöddes den lyriska scenen ofta af
sådana förmågor som Sällström, Günther, Dannström, Belletti, O. Strandberg,
Jenny Lind, Mathilda Ebeling, under det N. W. Almlöf, Dalilqvist, Sundberg,
Emilie Högqvist, fru Westerdahl m. fl. höllo konstens fana högt på talscenen.
Statsanslaget af 6,750 rdr från år 1809 indrogs af 1840 års riksdag,
men vid näst påföljande riksmöte beviljades det med förhöjning till 9,000
rdr, hvilket vid 1853 års riksdag ökades ända till 30,000 ocli höjdes 1858
till 75,000, hvarvid det förblef till ocli med 1868.
Under tiden hade kungl, teatern åter delats i två scener, i det den af
A. Lindeberg grundade ocli 1842 öppnade enskilda teater vid Lilla
Träd-gårds-(nuvarande Kungsträdgårds-)gatan, först kallad Nya», sedan »Mindre
teatern», år 1863 inköptes af kungl, teatern, som därför betalade säljaren,
direktör E. Stjernström, 270,000 rdr riksmynt. Denna teater fick nu namn
af »Kungl. Dramatiska» och bidrog i sin mån till den glans, som under
senare delen af 1860-talet samt på liela 1870-talet var spridd öfver vår
sceniska konst. Operan lyste under stor del af den tiden med namn sådana
som Norman, Arnoldson, Arlberg, Willman, Uddman, Behrens, fruarna
Michaeli, Stenhammar ocli Charlotte Strandberg, mamsell Gelhaar m. fi.,
ocli Dramatiska teatern visade sig som operans värdiga like genom sådana
konstnärer som Swartz, K. Almlöf, Betty Almlöf, Elmlund, Elise Hwasser,
Helfrid Kinmansson, Svante Hedin, Gustaf Kinmansson, G. Fredrikson,
Thegerström, Gurli Åberg ocli andra.
Från ocli med 1869 liade statsanslaget nedsatts från 75,000 till 60,000
rdr. Men 1870 uppgick teaterns skuld till 468,000 kr., ocli till bidrag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
