Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Kap. IV. Meteorer och stjernfall.
- Meteorstenarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
lag. Eller hvem skulle väl tro, att man hos dessa hade att
söka förklaringen till kometernas gåtfulla existens.
Innan vi gå att närmare redogöra för vår kännedom om
stjernfallen, skola vi nämna några ord om ett par med
stjernfallen likartade företeelser, nämligen meteorstenarne och
eldkulorna. De båda sistnämda kallas med ett gemensamt namn
för meteorer, i hvilken benämning äfven stjernfallen ofta pläga
innefattas.
2. Meteorstenarne. Dessa utgöra de enda budbärare från
verldsrymden, som vi komma i tillfälle att närmare
undersöka. Att de verkligen komma till oss utifrån och ej
härstamma från jordens vulkaner eller dylikt är satt utom allt
tvifvel. Derför talar i första hand deras sammansättning,
som ej liknar något kändt jordiskt minerals. De innehålla
visserligen inga andra ämnen än som finnas på jorden, men
dessa ingå på ett helt annat sätt. De vanligaste ämnena äro
kol, nickel, jern m. fl. Det mest karakteristiska
kännetecknet hos meteorerna är tillvaron af rent metalliskt jern, som
annars ej, åtminstone ytterst sällan, förekommer fritt i naturen.
Vid nedfallandet äro meteorerna i allmänhet brännande
heta. På ytan starkt svärtade och afbrända. Deras vigt
kan uppgå till flere hundra kilogram.
Arago har sammanstält alla bekanta fall, då
meteorstenar blifvit funna:
1) Före Kristi födelse i ögonvittnens närvaro 21 fall,
de flesta omtalade af Livius, Plinius och Caesar. Detta
omfattar tiden från 1478 f. Kr.
2) Under samma tid ej i ögonvittnens närvaro 5 fall.
Det märkligaste exemplet är muhammedanernas heliga sten
i Kaaba i Mekka, som enligt traditionen blifvit förd af
englar från himlen och vid undersökning befunnits vara en
meteorsten.
3) E. Kr. 288 fall bekanta (till år 1847).
Det mest bekanta meteorstensfallet i Sverige är
Hessle-fallet 1869, då en stor mängd stenar hittades kringspridda
öfver en stor yta. Explosionen hördes samtidigt i Upsala,
Stockholm m. fl. ställen.
Med meteorstenarne möjligen beslägtadt är det s. k.
meteordammet, hvarmed man förstår ett färgadt, vanligen rödt
eller svart stoft, som man vid åtskilliga tillfällen funnit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
