Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalenderavdelning - 1 Stockholms kommunalstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotdl Energiverket
5 -
däremot gasljuset, särskilt vad gatubelysningen
beträffar, genom uppfinningen av Auers
glödstrumpa hävdade sig långt in på detta sekel.
Ända fram till år 1941 förekom nämligen i
Stockholm offentlig gatubelysning med gas.
Gasen användes sålunda numera helt för
värmeändamål, om man undantar de gasbloss,
som på olika håll installerats för illumination i
syfte att åstadkomma den stämning, som en
levande låga ger. Den första specialtaxan för
kokning med gas infördes redan år 1885, men
det skulle dröja till efter första världskriget,
innan gasspisar blev standard i hushållen. För
närvarande finnes, förutom gaskök i vissa äldre
fastigheter, ca 190 000 gasspisar i bruk.
Under senare delen av 1920-talet gjordes de
första installationerna av gasbrännare i
centralvärmepannor i villor. Användningen av gas
i större skala för detta ändamål började dock
först efter slutet av det andra världskriget och
framför allt under 1950-talet, då verket genom
stora utvidgningar fick tillräcklig kapacitet att
tillfredsställa den stora efterfrågan på det
bekväma bränsle för fastighetsuppvärmning och
varmvattenberedning, som gasen utgör. Antalet
gaseldade apparater för fastighetsuppvärmning
inkl sådana apparater i industrier och
restauranger utgör f n ca 7 000.
Även för uppvärmning av större fastigheter
har stadsgas under de senaste åren och i allt
större utsträckning börjat användas. Till denna
utveckling har tidigare huvudsakligen den
möjlighet till långt gående automatisering
och därmed ökad bekvämlighet samt bättre
ekonomi och hygien, som gaseldningen medför,
starkt bidragit. Genom de senaste årens
intensiva luftvårdsdebatt har emellertid även den
ökade insikten om att gas vid förbränning
praktiskt taget ej ger upphov till några
luftföroreningar blivit en starkt bidragande orsak till att
gas har valts som bränsle för uppvärmning även
av mycket stora fastigheter.
Även inom hantverk och industri har en
stark utveckling av gasförbrukningen ägt rum,
och gasen kommer till användning för en
mångfald högkvalificerade ändamål. Särskilt bör
nämnas gasens dominerande ställning som bränsle
inom restaurangnäringen.
Författningar. Allmänna bestämmelser för
leverans av stadsgas, godkända av KF 22 apr
1974 (Kfs 1974: 7). Gastaxa, antagen av SF
24 jan 19G8 (Kfs 1975: 54). Enligt dessa taxor
gäller för gas, som förbrukas för matlagning i
lägenhet, i regel den s k ackordstaxan, varvid
en fast årsavgift, beroende av lägenhetens
storlek, erlägges. Vid tillämpning av
ackordstaxan mätes ej den gasmängd som förbrukas.
I övrigt gäller s k blocktaxa, där antalet
block nu minskats till tre. Blocktaxan har
följande utseende:
Taxe- Vid förbruk- Fast avgift Förbrukn.
block ning av m3/år kr/år avg.
öre/m3
D 0— 3 000 39 42
E 3 001—20 000 219 36
F 20 001— 1 020 32
El
Sedan frågan väckts genom en motion inom
stadsfullmäktige, framlade gasverksstyrelsen
(se s 165) år 1889 ett förslag om anläggande av
ett elektricitetsverk på Norrmalm. Verket skulle
mata 10 000 lampor men lia möjligheter att
utvidga matningen till maximalt 30 000
lampor. Förslaget godkändes av fullmäktige ocli
den 1 september 1892 kunde
Brunkebergs-verket, beläget i hörnet av Regeringsgatan och
Smålandsgatan, officiellt tas i drift.
Verket var utrustat med två
likströmsgeneratorer, vardera på 150 kW, drivna av
ångmaskiner.
Spänningen var 2 X110 V och antalet
anslutna lampor var vid starten ca 1 000.
Utvecklingen hämmades till en början av flera
samverkande faktorer. Sedan verket fått större
rörelsefrihet växte det emellertid snabbt och
anläggningarna omfattade år 1899 fem
aggregat på tillsammans 2 000 kW. Antalet anslutna
lampor var vid denna tidpunkt 50 000.
Vid sekelskiftet liade elkraften så befäst sin
ställning, att stadsfullmäktige beslöt, att ett
ångkraftverk med därtill hörande
fördelningsstationer ocli ledningar skulle anläggas och vara
så dimensionerat, att hela Stockholms
kommun kunde förses med elektrisk belysning och
kraft. Verket skulle byggas vid Värtan och
samtidigt skulle tre fördelningsstationer —
Tu-lestationen, Katarinastationen och
Kronobergs-stationen — uppföras. Värtaelverket
levererade ström första gången år 1903. Dess
ursprungliga maskinutrustning bestod av två
ångmaskindrivna trefasgeneratorer, vardera om
1 500 kW. Periodtalet var 25 Hz och
spänningen 6 kV. I fördelningsstationerna
omformades energin med hjälp av motorgeneratorer
till 2x220 V likström.
Produktion
Stockholm har alltsedan eldriften startades i
allt väsentligt varit självförsörjande när det
gäller råkraft. Sedan lång tid och alltjämt är
Stockholms kraftförsörjning huvudsakligen
baserad på vattenkraft. Kraften erhålls från egna
kraftverk men också såsom andelskraft från
kraftföretag där kommunen ingår som delägare
och såsom kontraktsbundna leveranser från
samarbetande kraftföretag. I det följande redo-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
