Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
instämmande häruti, får jag ytterligare
erinra, at intet behof visat sig af
Riks-Rättens förändring och at sjelfva frågan
derom skulle innebära et-misstroende mot
de Embetsmän, som nu, efter
Grundlagen, formera denna Domstol 6).
Herr Stads-Majoren vice Talmannen
Westin: Jag förenar mig helt och hållet
med de tvenne Herrar Ledamöter, som
sist talat. Må det ®ck vara tidens anda
at vända upned på allt; — men der
intet fel är begånget kan ingen rättelse
yrkas, och jag förstår ej af hvad skäl man
tror sig böra vänta mer "samvetsgrannhet
och hederskänsla hos andra personer, än
hos de aktningsvärda män, som nu äro
Riks-Rättens Ledamöter 7).
Hr Advocat-Fiskalen Falkman: Icke
folkets förtroende åt en Domstol, som njuter verklig sjelfständighet — och detta är tiläfventyrs
det vigtigaste af de skäl, som tala för den af Herr W. så omildt bedömda omskapningen
At den skulle fä någon ting, som liknade eller (.närmade sig til de förra Rikets Ständers
Com-missionercc, kunna vi icke begripa. — De förra Commissionerna voro verktyg at et rådande parti,
som ensamt valde dem, och i hvars sak de dömde utan band a( lagar. Så länge hvarje Ledamot
gynnade partiet, bibehölls han — ej längre — och kunde således aldrig et ögonblick vara
verklig Domare. De voro i samma förhållande til Standerne, som förtroendemännen nu äro til
Konungen — de voro just hvad A. D:son syftat at afskaffe, och ersätta med sjelfständige Domare,
dem ingen afsätter efter behag, och hviika lika litet beböfva at af foTkyran som af hofgnnsten
låta locka eller skräma sig ifrån sin öfvertygelso. De skulle af Ständer föreslås; men kunde ej
af dem afsätta* — derföre vore de sjelfständige; likasom alla de Embetsmän, Konungen efter
behag utnämner, men ej kan efter behag afsätta, äro helt och hållet sjelfständige.
rörslaget röjer ingen obenägenhet at låta Riks-Rättens Ledamöters tilsättande bero af
Konungen ensam — »endast (heter det) vissa villkor stadgades, som inskränkte Konungens val til
sjelf-uständigs personer, dem Han ej vidare kunde skilja från deras befattning « Det vill säga: gerna
må Konungen låta sina Rådgifvare dömmas af dem, Han dertil anser skickliga — endast at deras
dom sedan må bero af dem sjelfva och aldrig kunna blottställas för inflytande af desse Rådgifvare.
— At så tänka, synes oss icke vara at gynna Commissioner eller folkvalde.
När parter i hvad rättegång som helst, få sjelfve för tilfället välja sina domare; kan det
billigtvis aldrig komma i fråga, at endera skulle ensam välja; och det är derföre, som lagen i dylikt
fall alltid lemnar begge parterne lika valrätt. Begge parterne kunna härvid lika misstaga sig i
opinionen om dem de välja; och älven af detta skäl är det nödigt at ingendera lår utestänga den
andre, som tiläfventyrs är klokare. Men svårligen kan man föreställa sig, at någondera, han må
hafva så orätt som helst, skulle med upsåt sätta en oreidlig eller oskicklig inenniska til domare
öfver sig. Valen af jurymän i tryckfrihetsmål äro redan hos oss erfarenhetsbevis härpå.
At välja sina domare, vill således i allmänhet säga detsamma, som at välja de bästa domare
man känner. Om nu hverken Konungen å sin sida eller Ständrrne å sin kunna sakna kännedom
af de bästa ämnen til Ledamöter i en Riks Rätt; så skulle utnämnandet af dessa Ledamöter
kunna utan våda updragas åt Konungen allena eller Ständerne allena, såsom begge i alla händelser
lika intresserade uti rättvisan af de domslut, Riks Rätten komme at meddela. Men när afsigten
hos begge är så oundvikligen en och densamma; skulle, i fall den ene ensam kojnme i
besittning at valrättigheten, denne, utan något slags fördel deraf, endast lida’olägenheten af folkets
anmärkningar öfver et misslyckadt val, och se sina nlsigler på det orättvisaste sätt. misstydda. Det
är derföre, som vi af allt hjerta förena oss med förslaget i den grundsatsen, at Konung och
Ständer böra gemensamt välja den Domstol, som skall dömma emellan Konungens Ministiar och
folkets ombud. Längre fram skola vi säga några ord om et annat sätt bänil, än det förslaget
innehåller. För närvarande tro vi oss hafva sagt nog til vederläggning af Hr Wijkmans anmärkningar.
6) Uti hvad som här ytterligare erinras kunna vi ej upläcka något tillägg til Hr Wijkmans mening,
— öfver hvilken vi yttrat oss.
7) Hvar och en bör blifui trodd, då ban säger sig icke förstå. Det är ingen, som tviflar på
»sam-»vetsgrannhet och hederskänsla hos de aktningsvärda män, som nu äro Riks-Räiitns ledamöter.«
Men som Riks Rätten är den högsta Domstol i Staten; så vill man, at dess Ledamöter ej må sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
