Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byle, under det denna drefve den
for-ras; och et dylikt förhållande kunde
endast på skämt försökas. Vissa stater måste
då, om verklig handel skall existera, vara
handlande för några andra, under det
dessa afsäga sig anspråk derpå. Ar detta
skillnaden mellan actif och passif handel?
Kunde det icke ofta lika lätt bevisas, at
hvad man vanligen kallar actif ej annat
är än passif, och tvertom, i synnerhet
om det antages för gifvet, a t endast den
activa ger vinst och den passiva förlust.
Man berättar underbara saker om
Chinas rikedom och om den mängd
silf-ver, som genom handeln der årligen
inströmmar. Ändock drifver ju detta land
sjelft ingen direct handel på andra.
Chinas handel är således passif; Chinesen
låter andra hämta, hvad han har at aflåta
och tilföra sig hvad han behöfver, och
ändock beskattar han hela vérlden.
Den sanna rikedomen ligger i
pro-duction. Producternas förädlande och
transport är rikedom först då, när just
jemnt do händer, som dertil fordras, äro
öfver från productionen. Äro ännu fler
öfver, så upkommer handel, såsom
sär-skildt och oberoende yrke. Dess vinst är
ofta så lätt och hastig, at då han en
gång fått insteg, blifver han allmän
passion, och icke blott det af sakens natur
åkallade antal egnar sig deråt. Sådant
ar man velat förekomma genom
skråinrättningar, och således botat et ondt med
et värre.
I handeln finnes et fenomen, som
kallas conjunctur. Då en stor och
mäg-tig handelsstat råkar i förhållanden, som
stänga dess vanliga handelsvägar, då
up-stå de små handelsstaterna såsom dess
commissionärer eller ock såsom dess
med-täflare. Et mägtigt hinder har lagt sig i
Hodens vanliga hadd, och tvungit henne
at taga en annan väg. Men då hindret
undaurodjes, återtager hon sin rätta yäg;
den för Ögonblicket tilskapade uttorkas;
rikedomen, som han medfört, är
försvunnen , men dfcn som förut fans är det
också; jorden är bortsköljd; de förut
blomstrande fälten förete blott förödelse och
fattigdom. Då upstå de oförståndige och
jemra sig; förvanas öfver herrlighetens
korta varaktighet; tigga om hjelp, lör at
ännu en gång kunna leda den
iörstöran-de strömmen til sig; och lyckas kanske,
med ofantliga upoffringar, at bibehålla
åtminstone en skugga deraf; men så snart
upolfringarne uteblifva, försvinner äfven
skenet, och den varnande erfarenheten
förkunnar, dock kanske för sent, at den,
som arbetar mot naturen, arbetar
för-gäfves.
Upoffringar måste dock, säger man,
göras lör en näring i dess barndom och
tills hon hunnit så stärkas, at hon titan
fara kan täfla med utländingen. Om
ock detta medgifves, så bör dock en tid
bestämmas för upoJQfringarna. Länder
finnas, der man genom monopolier och
upoffringar i sekler sökt uphjelpa t. ex.
handel och fabriker. Men om, efter så lång
tid, försöket icke lyckats och näringen,
lika mycket då som vid experimentets
början, måste stödja sig på andras
upoffringar; så synes det, som man en gång
borde ledsna at försöka.
Man har talt om beroende af
utländingen och om den
national-fattigdom, som deraf upstått; man har sagt, at
då man sjelf ej tilverkar eller hämtar alla
sina behof, kan den, som tilverkar eller
hemtar, sätta på dem hvad pris han
behagar. Men så vida icke blott en
köpman eller en fabrikant linnes, och desse
äro lika angelägne at sälja, som den icke
handlande eller icke fabricerande är at
köpa; så tillåter täflan ingalunda någon
omåttlig stegring af priser. Och om en
dylik skullé upkomma, så upkomma
äfven derigenom inhemska fabriker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
