Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beröfva dem folkens kärlek , derom bör man
lortvifla.
Alt ladla en Konung, är alllid elt
brott __ en Konung, som tadlas, bör ej,
kan ej förlåta. Han vill aldrig fela, och
Hans person är helig lör sjellva samhällets
skull. Öfverlyga Honom, att Han tadlas
af folket, är således att göra Honom oblid—
kelig. Och likval kunna inenskliga
handlingar aldrig fritagas från tadel, så länge
tankans och ordens bruk skall äga något
slags frihet. Det helsosamma tadlet mot en
regering är det, som aldraminst kan
umbäras, som aldraminst får förbjudas.
Helgd och vördnad åt Majestätet
fri granskning öfver regeringen ____ det är
då hemligheten af denna stora uppfinning,
denna tidens talisman, den lagbundna
Konungamakten. Och denna uppfinning är
fulländad. Nationerna hafva lärt alt skilja
imellan sina Konungar och Deras
rådgil-vare. Det är ej blott statslärans
fullkom-nihg, det är rättvisans högsta kraf, att
göra denna skillnad. Om den
kunskapsrikaste, den mest utbildade vettenskapsman,
med all sin lärdom tillämpad på ett visst
lands allmänna och enskilda angelägenheter,
skulle uppstiga på en thron _ dit en Prins
så ofta upphöjes i sina uugdoms-år — så
skulle dock denne lärde nödgas erkänna
sina insigters otillräcklighet, för att med
«gna ögon se och sjelf bedöma allt, hvad
han såsom Regent borde företaga. Utan
rådgifvare skulle han ingen dag vara trygg
att kunna uppfylla sina pligter_och olyck-
lig han, om han måste bära skulden för
allt, hvad hans rådgifvare ansvarslöse
finge tillslyrka!
I fordna dagar har det kunnat vara
annorlunda; men den, som Ur det minsta
bekant med bildningens närvarande tillstånd,
än mer den, som bar det ringaste begrepp
t>iu bildningens fordringar för framtiden,
skall ej ell ögonblick sätta i fråga, atf
ären-dernas mångfalld och invicklade
beskaffenhet göra det omöjligt fpr någon ensam
men-Hiskas förmåga alt efter egen insigt slyra
elt europeiskt samhälle i närvarande tid.
En Konungs bestämmelse är det mest
vördnadsbjudande på jorden; men han är
men-niska. Han kan vara den lyckligaste, så
vida -det är lyckligt att vara föremål för
millioner menniskors kärlek. Han kan
uträtta, hvad ingen annan förmår. Hans
intressen äro öfver den menskliga
svaghe-tena~- Han kan öfverträflä alla i ädelmod
och ren vilja. Men han är förlorad, om
han begär alt åstadkomma det omöjliga. Om
han ell enda ögonblick eftersträfvar den
fåfänga äran att lita på Sig sjelf och skydda
dem, som böra hindra honom från
misstag; så träder Han utom Majestätets
helgedom och ger sig till pris åt alla
följderna af mensklig svaghet. I stället för den
lyckligaste, blir han den olycksaligasle af
alla de millioner, som ej begära bättre, än
att få alska och berömma Honom.
Och desse, hvilkas ära och förtjusning
Han gör, skulle väl förnuft och
rättsbegrepp någonsin till den grad öfvergifva dem,
att de kunde kasta skuld på Konungen för
hvad hans Ministrar fela? Ett folk , som
gjorde sig skyldigt till denna vansinnighet,
vore ovärdigt att lefva under lagar, och
skulle i sjelfva verket hafva frivilligt
kastat sig under våldets makt i samma stund,
som det vände sitt tadel emot Den, öfver
hvilken lagarne ingen ting förmå. Det mest
förtryckta folk, efter att hafva afskuddat
sig sina bojor, har ägt sansning nog att ej
ett ögonblick tveka i tillgifvenhet mot sin
missledde Konung; och så snart Han
lyssnade till folkets röst, upphörde alt låna
sin makt åt elaka rådgifvares företag;
åler-skallade hela Hans land af iröjdropet:
lef-ve Konungen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
