Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda för att sjelf äga denna högre insigt.
Han sade blott, att vi (på vår tid, i
anseende till vår högre kultur) kunna
emot-taga sanningen ur Ordet i högre mått än
Apostlarne.
20) Att hafva ”missbrukat embetet till
”en rättskaffens mans förtryck”, säges (i
Bi-hanget sid. 35) vara en beskjdlning, som
granskaren gjort Consistorium. Detta är
ren dikt. Granskaren har aldrig sagt ett
ord häraf. Consistorium kunde försöka, att
anklaga granskaren efter det af Bih. förf.
citerade 3 $. 8 mom. i
Tryckfrihets-för-ordning. Hans osanningar deretnot äro
redan Tjugu (20) för hvilka han med fog
kunde af granskaren tilltalas.
21) Likaså förhåller det sig (sid. 36)
med upgilten, att granskaren skulle hafva
betraktat Consistorium såsom ”förfallet att
an-”ses efter lag, som förbjuder att å nyo
dra-”ga den sak för rätta, hvari dom eller
utslag förr är, som vunnit laga kraft.
Granskaren har så mycket mindre omtalt eller
ens åsyftat något ansvar för Consistorium,
som han ingalunda förtigit, att Consisturii
åtgärder blifvit af Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol gillade och fastställde. Han
nyttjar här tillfället att förklara, det han aldrig
skulle funnit saken nog allmänt vigtig, för
ntt i ett tidningsblad behandlas, om den
icke inneburit annat, än misstag af ett
Consistorium. Den makt åter, vid hvilken
nationens anspråk på rättelse i misstagen
ytterst hvilar, är det, 60m förtjenar allmän
lipmärksamhet pä sin« steg. — De af
Bi-hangsförf. citerade och förfalskade ord,som
granskaren till sitt försvar åberopar, finnas
på 57 sid. i St. C.
22) En obegripligt ändamålslös
osanning är det, som förekommer hos
Bihangs-författaren på 38 sidan och derefter några
gånger uprepas, att Granskaren skulle
hafva påstått, att i Tybeckska rättegången
”förhämligast blifvit tvisfadt om troslärorna,
”men föga om meningarna”. Man ser den
oskyldiga afsigten, att beträda sin
motståndare med en orimlighet; och inan skulle
icke tro, att till uptäckande af bedrägeriet
fordras ingen ting mer, än alt erinra sig,
hvad man läsit på nästlöregåeude 57:de
sidan, der granskarnes ord äro riktigt
up-tagne, så lydande: ”Blott det anmärka vi,
”att här (inför verldsliga Domstolen) är
förnämligast tvistadt öfver sjelfva troslärorna,
”och föga öfver den egentliga frågan, om
”författarens meningar, sanna eller falska,
”vore straffbara”.
25) Slutligen är det en osanning, mot
hvilken granskaren ej kan undgå alt
protestera, att (sid. 58) han skulle anse dem
för ^illiberala och hatare af ljuset”, hvilka
tänka olika med honom och våga se
föremålen från flera än en sida. Något sådant
har icke blifvit sagdt; och det vore en stor
orimlighet att så tänka, när man vill
försvara tankefrihetens sak.
Ett arbete, som består af 58
oetafsi-dor, och innehåller så många osanningar,
bland hvilka största delen består af
orättvisa beskyllningar mot den författare öoh
det arbete, man företagit sig att
vederlägga, torde väl icke förtjena alt vidare
besvaras; och vi hafva kan hända redan
tröttat våra läsare genom ett alltför
omständligt uptagande och till rätta visande af så
grofva förgripelser mot sanning och rättvisa,
att de sjelhnant uptäcka sig för hvar och
en, som gör sig mödan att sammanhålla de
stridandes meningar och upgifter. Men vi
tro oss här icke böra mäta interesset af
arbetet efter den vanliga måttstocken, sjelfva
arbetets förtjenst. Man gör sig
namnkunnig genom flera slags gerningar. Man gör
ofta sin skrift begärlig genom annat än
stora författaregåfvor. Ämnet ger läsare;
och när ett ämne af vigt gör upséende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
