Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<Mhöga äreställen ,och de yigtigaste
förtroenden, ehuru födda i samhällets lägre och
”ringaste kretsar!” Hvad frukter måste du
icke hafya skördat af deras vishet och
dygder? Hvad annat än sann förtjenst kan det
vara, som så fortskyndat deras ”starka och
”snabba steg på den tjenstemanna-bana,
”der de lemnat efter sig så många födda
”Grefvar och Baroner”? Huru hafva de icke
vederlagt den fordom, som påstår, att dessa
jättesteg, gjorda genom hofgunst och så till
sägandes utom det offentliga lifvet, eller
åtminsLone under allmänna röstens tystnad
och utan hennes medverkan, bevisa endast
skicklighet i hvad man så gerna skulle med
ett mindre anstötligt ord uttrycka — i
lyck-sökeri! Hvem upvisar väl ibland dem
någon, som skrifver illa sitt modersmål,
aldrig har genomläsit sitt fäderneslands
lagbok, är obevandrad t. ex. i första
grunderna af latinska språket, allmänna
förnufts-läran och de vetenskaper > med hvilka
ingen får vara obekant,’ som har anspråk
att vara en bildad menniska? Och om något
undantag skulle äga rum; om någon skulle
finnas vanlottad i denna allmänna bildning;
huru rikeligen ersättes den icke genom
utomordentliga natursgåfyor! Med ett ord,
o Sverige! känn din sällhet. Hoppet att göra
en sådan lycka karakteriserar i denna stund
dem, som söka henne. Man ser, huru de
måtta sina starka och snabba steg.
Frågas, om till Skråväsendets cirliga
begrafning af ven fordras, att det blir iner
än en gång till döden dömdt? Förmodligen
tror man, att det skalj sotdö, emedan
ärlig begrafning ej kan gerna förenas med
aträttande. Det vore önskligt att veta, hvad
de härom mena, som ställa sig okunniga
om dödsdomen, medan de likval vilja synas
önska, alt den dömde måtte få döden.
Frågor ocfi Spar.
Frågas: om vid utgifvande af en
ministeriel tidning all värdighet, all omsorg
om apparencerna, äro lika utnbärliga, som
sanning och rättvisa?
Svarasi Nej. Så vida man icke
ut-gifver ministeriela tidningar endast för att
gifva till spillo allt regeringens anseende;
måste raan ofelbart sörja derför, att icko
hvar menniska må kunna taga på det
låga , lögnfulla, skamlösa , i ett sådant blad.
Frågas: Kan då Granskaren
verkligen vara en ministeriel tidning ?
Svaras: Nej. Det blir allt mer
omöjligt att anse honom för sådan. Man har
en tid kunnat bedragas af den allmänna
opinionen om hans bestämmelse och af
hans bemödande att försvara allt, som
utgått från maktägande af högre och lägre
grader. Men lian har kurerat delta
misstag. Vi bedja, för vår del, om förlåtelse,
att vi kunnat.dela ett sådant misstag. Aldrig
skola vi tro vår ministere i stånd att gilla
ett stycke, sådant som det om Förbudet för
Stockholms Courier. Med ett blad af
denna halt kan man icke utan förnedring inlåta
sig i strid. Allt i Iran början skulle vi
aldrig hafva funnit mödan värdt att svara
på dess mångfaldiga orättvisor emot oss,
om vi ej sväfvat i villfarelse om hans
beskickning. Hädanefter, återkomna från
denna villfarelse, kunna vi ej mer få något
med detla blad alt göra.
Frågas: Är då Granskaren icke en
nyttig Tidning?
Svaras: Jo, visserligen. De
aristokratiska tänkesätten kunna aldrig göras nog
förhatliga och vederstyggliga. Ett gement
försvar för dem är^äsla medlet härtill.
Ndgra ord om Argus och. Publiciteten.
Huru grymt är ej sanningens tyranni!
llvilka offer kan man väl vägra henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
