Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då maiTför hennes skull måste morda
sjelf-Ta blygsamheten? Och. livad annat gör väl
hvarje stor förtjenst, så ofta den nödgas
göra sig sjelf offentlig rättvisa?
Den Tidningsskrif varen t ex., som
icke längesedan kasserade alla. sina
medbroder, handterade dem såsom menniskor
utan underbyggnad o. s. v.,, hvilket våld
på sin blygsamhet måste han. icke hafva
gjort! Hvad skulle han väl kunna säga
emot de» beskyllningen, att halva
förhäf-yit sig öfver alla de andra och förklarat
sig ensam vuxen sitt företag?’ Ätt han ägpr
all nödig underbyggnad, är hvad lian
måste medgifva ,, så vida han vill uudgå
förebråelsen att hafva fordrat mer af andra
än af. sig sjelf. Underbyggnaden åter
gif-ven, livad skulle han väl frånkänna
sig-— om icke ölverbyggnaden ?’ Oclv hvartill.
fjente, i sådant fall, all den rättvisa, rnam
gjort sig, all den försakelse, den kostat?’
Hvartill tjente väl att göra sig rättvisa i.
att, om den skulle köpas för större
orättvisa i ett annat, fråntaga sig med ena
handen, hvadman gifvit sig med den andta
__ och se sig icke dess mindre blottställdi
fiir misstroende till sin upriktighet ?.J
Att älska sanningen ät då lättare for
den, som ej. äger så kännbara offer att
bjuda henne, och af hvilken hon ej kan
fordra bekännelser, så smickrande för honomi
sjelf. Yi andra, fredade för alltid från:
hennes anspråk i denna väg, kunna medt
desto, större nöje hörsamma hennes bud. i.
annat, kunna desto naturligare öfverlemna.
039 åt detta tjusande behog,. h/armed’ hon
intager den enfaldige; Qbh då vi
ovillkorligt följa hennes vink, vore ingen ting
mindre besynnerligt , än att vi. ej. blefve varse
sjelfva den våda, kvari vi kasta oss
ge-a*Ni> strider wetl. de öfverläg^na7 tned. deoij
f. _ »- ,
som sjelfva bekänt sin öfverlagsenhet.
Eller hvarföre skulle vi väl athåiia oss
härifrån, då vår underlägsenhet i alla fall ej
kan blifva tydligare, än den är?Hvenr, om
icke vi, skulle kunna utan förödmjukelse taga
åt sig de tillvitelser, som underbyggnadens
folk gjort åt alfa och ingen särskildt?
Hvil-ka svenska Tidningsskrifvare, ora icke vi ,.
äro dessa menniskor utan underbyggnad?
Eller anstår det väl oss att affektera
denna liknöjdhet, Ilvari mången vill’ finna diet
rätta medlet att höja sig öfver sin
motståndare?’ Äro vi då icke just de
behöriga att taga sanningens parti emot dem,,
hvilkas höga ståndpunkt stundom kan
vara rätta’ orsakerr, hvarföre de se henne
förbi ?’ Skulle väl vår ringhet kunna
för-törnas af dferas tillrättavisning,, i- fall
de-någon gång nedläte sig.dertill?’ Nej-, må’ii
sanningens försvarande ingen motståndare
vara för hög för- oss, som ansett sjelfva.
Granskaren icke. för låg; och må man
deraf bevekas att förlåta vårt nit, betrak[ande
i allt endast vigten af ämnet, viljan, från
hvilken allt kommer, och de skäl och
bevis, som. vår omlanka kan. framsöka.
Huru mycket’ déttä ar Begärdt,
undfaller oss icke. Vi förespå oss den
vanliga tydningen på afund och rivalitet. -
Framför allt skola de små stickord , mati kan
finna- i’ denna början , tagas såsom bevis ,
att vi styxas af dessa passioner. Må detta
gprna tros af alla dem,, so ur döma ulan
tvekan otn sin nästas innersta. Vi kunna
ej; begära^ alt vara* dét enda undantaget från
deras uphöjdå åsigter.. Vi hyckla icke ens
med någon försäkran om fullkomlig köld.
Vi bekänna, att öfvermodet sårar oss som
andra, och icke mindre derföre, att vi
sjeffva äro déss föremål. Sjelfve utan
anspråk på liknöjdhet önska vi ej heller att
dömas af liknöjda# utan snarare af dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
