Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aom icke äro det. Vi Önska, att den,
eom har värma i sitt bröst för rätt och
sanning, må döma, om denna varma är
ef ver vägande eHer subordinerad i den hatm,
vi känna och uttrycka. Oeh framför allt
hemställa vi till hvarje icke liknöjd , om
lian skulle önska strafflöshet at hvar och
en, som ej kan med köld straffas. Det
skall vid slutet visa sig, om misstagens
grolhet i den afhandling, vi granska, står
i jemnt förhållande till anspråkens höjd;
och det är derefter, som rättvisan skall
afgÖra,. hvad skonsamhet vi varit
skyldiga en författare,, som begär ingen ting
mindre än bevisa, att bruket af vår tryck-,
frihet hittills (ända till dess han sjelf
up-trädde) icke rättfärdigat anspråket på
någon större.
Det är naturligt att börja- med den del’
af arbetet, hvarefter det fält sin
öfvcr-»krift, ehuru ringa del den må- deri
utgöra. Den är också kanhända tjenljgast att
karakterisera det hela, och den , som mest
påkallar rättvisa, i anseende till
möjligheten af orättvisans menliga verkan. Vi
tala om postporto för tidningar och den
biltra klagan, som föres öfver
bestämmandet, af detta porto genom Kongl. Moj;ts
derom nyligen utfärdade nådiga
Författning. Om denna Kongl. Författning är
nyttig och välgörande för publiciteten3 så
ar dess tadlande af en publicist ett
mär-keligt prof af äkta oppositions-anda. En
sådan otaeksamhet, en sådan höjd al
orättvisa äro ijenliga att bereda fiendtlighet mot
den allmänna granskningen eller, livad aom
annu värre är, lätthet att förakta henne.
På delta sätt är det, som nitet om allmänt
väl blir misstänkt,. förblandadt nu d den
personliga hälskhet, som tadlar utan
undantag allt, hvad en regering gör, och
nöjer sig med ingen ting annat, än ____ en
ministerpost åt sig_ sjplf. .Om- det. är så-
dana mönster för opposition, man nienav,
då man så mycket ropar på främmande
länders exempel; så skulle vi tro det vara
lika så godt att sjelfva söka göra oss
exempel af en bättre opposition (om detta namn
är nödvändigt) en granskning af ägta
san-nings-kärlek och nit om rättvisan, utan
af-seende på person eller parti.
’’Försändningen af tidningar var,”
säger vår författare, ”sedan längre tid tillbaka,
”den enda lätta, emedan den kunde
verkställas medelst posten, mot en obetydlig
”afgift af Redactiorrer och Prenumeranter
.”till Postförvaltarne.” Med livad rättighet
har sådant någonsin skett ? Utan tvifvel
rned samma rätt, som en Postförvaltaro
skulle kunna åberopa till sitt försvar, för
det han afsändl med posten stekta
kalkoner, eller livad annat som helst än det,
som enligt postl örfattningarne fått sändas»
Tidningar halva der aldrig varit tillåtna,
lutet allmänt stadgamle lör dem fans
under den tid, tillåtelsen skall ägt rum.
Regeringen ägde deremot att bevilja
porto-lrihet för särskilda blad och, om man så
behagar, eftergift i tillsyn mot de öfriga.
Men att sådant inskränkte sig till de bind,
Regeringen ville skydda eller tolerera,
kunde man helt naturligt vänta sig; och det
är ganska ogrundadt, att sådan
inskränkning börjades först år 1810 eller 1811,
såsom förf. låtit för sig ”berättas.” Om
något då skedde, såsom vi äfven hört
berättas; så bestod det uti ingen ling annat,
anen befallning om strängare handhafvaild*
af redan gällande författningar.
Förf. påstår, att ”allt, det oaktädt,
efter-”hand återkom i sitt förra skick” — och
det tycker han tvifvelsutan vara bättre, än
hvad som nu är, emedan han är så
missnöjd med detta senare. lian betraktar
så-eotn ett nyti stadgande den befallning,
I^ustf öryaltarue sistl. vinLer fiugo, att ick#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
