Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 82.
1822.
FrSn Stockholm;
Thorsdngen d. 7 Februarii.
Supplement till Svensk Litteratur-Tidnings
Öf-versigt af Sveriges nu varande Dagblads
litteratur.
Denna öfvcrsigt h’r numera Hndtligon slutad.
Blygsamheten förbjöd Litt, Tidningen att Fälla nSgot
omdöme om sig sjclf. Vi skola »öka att fylla
luckan. Afsigten Sr dock icke att ingå i någon
bc-skrifuiug eller betraktelse öfver Litt, Tidningens
satser och bemödanden, i vittert nfseende, Nej,
dess politik , sådan som den i nämnde öfvcrsigt
blifvit visad, skall blilva ämnet för cu kort
framställning.
Öfver allt framlyser förakt orli begabberi, då
fråga är om c on st i tu ti o na li sm, liberalism,
publiciatcri, controll på em be tsra än, a tl n ds
och skrålis up halvan de m. m. Litt. Tiduin-
gons hufvndsakligaste lrr>g!i*köonpl«« i nolilikcn 8*
följande: Sam häll*, inrättningen är väl ott coutract,
såsom de Liberale säga, men något vida mer, en
religiös act, ett sakrament. Controll är ett
nödvändigt ondt, hvarvid måtta måste iakttagas; ty
hvar skulle annars cotitrollen uphöra? Epborcrue
voro i Sparta Konungarnas controllörcr, men
blof-vo därigenom veikliga Konungar och Konungarno
skuggur; tv den, i hvars band den sista controllcn
är lagd, blifver den verkligen rådande. SS i Sverige
mellan 1719 och 1772, då rådet var Konungens,
ocb Ständerna rådets Ephorer. Majestätet,
myndigheten i yttersta instans hvilar icke bos folket,
såsom de Liberale påstå, utan hos Konungen och
folket gemensamt. Man har, i sednare tider, från
sjelfva throuerna hört, att Konungen är den förste
medborgaren, lagens bögste tjänare. Men
Konungen är ett med lagen, ja han är mer än lagen ;
”icke så att han däröfver är upböjd t?), utan
därigenom att han är Guds lefvaude röst på jorden,
kärlekens tolk; och kärleken är mer än lagen, i
det att den är både lagen sjclf och något ännu
högre.” Konungen miste, såsom Konung, anses
såsom helig, ofelbar; ’’hvarvid man dock noga
måste alskiija hans personlighet, i hänsigt till
hvilken Konungen ej är inera upböjd öfver fel, äu
hvarje annan människa”, 1 China bekänner
monarken offentligen sin oduglighet och skjuter alla fel
på sina ministrar; och Chiucscruc äro förtryckta*
1 det fria England är Komiugcu iuviolnbcl och
ofelbar (det förra, jai men det sednafc?— man
får icke vara allt för groft okuunjg, då man pols—
ticerar, äfven om man ickc gjort det till
hufvud-aludiuin). De Liberale anse Konungamagton blolt
för den förnämsta cmbetåniauna-sysslan, så att
Konungen blott är verkställaren af folkets vilja.
Den vördnad, man, enligt denna llicori, är skyldig
regenten, är ett torrt moralbud, ioke en lefvando
känsla, ”sådan som den, hvilken ett barn bär till
sin lader sådan som den ännu lyckligtvis iinnes i
det nordiska folkets bröst.’’ Liberalismen
utestänger all egentlig kärlek; ty ett coutract upfyllcr malt
endast af pligt ocb öfvcrtygclsc om nytta. Fråga
blir sSKdes icke uin ltpoffringar, icke om det rätta
-för dess egen skuld, icke o’lu inre drift, som Hr
kärlek och nödvändighet, utan efter genomletande
o o ki pv^fiiiuø, om flun wlUr ^4*11 punkt»»» ullJr i ratl*«
traetet. Att göra mer voro en dårskap. Ej eller
kan en sådan slat hoppas, all dess Konung, såsom
Gustaf Adolf, gjuter sitt blod lör dess ära och
sällhrt, ”emedan, efter den mekaniska åsigteu,
lif-vet Hr den högsta af fördelur, ingenting kan
därför bjudas oss till ersättning; hvoraf följer, att
denna punkt ej kan liim.ts i conlractat". Liberalismen
hvilar således på egoism, och dc dygder, den
framkallar, iiafva sin rot i egoismen, All stat måst»
utgå frå n Gud, och dess högsta band vara kärlek
ocb (Örtrocndo. Pligtbegreppet, lirdeiskSnslou
kunna ickc rädda oss. "Nej, lyckliga äro do tider och
de samhällen alt. skatta, hvilka för stals
inrättningen ej ännu alldeles förlorat ideen om ett
familj-förbund, där, i barnens kärlek till fadrru, kiiisla,
öfvcrtygclsc ocb begrepp försmälta till en enda
Jef-vande samklang.’’ Detta måste ersättas med ett
konstmacbiueri, som skulle lyckas, om blott fysisk
rörelse söktes; ’»mcn ännu äro inga lod , hjul och
häfvarc upfunna , som sätta själen i spärrning.’*
Liberalismen ”lofvar oss inga nndra frukter Hn dem,
hvilka det nord.amerikanska frihetsträd, t redan
burit: handel, rikedom den högsta prnduelion af
säd, ull, boskap, barn; men där känslan står
for-armad, diir snillet tolereras som eu lox-artikcl och
på sin böjd väderas för den merkantila viglt-u af
dess produetioner, lagda på handelsvågen,’*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
