Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 H. H. VON SCHWERIN.
de» efter denna flod aldrig hade något »upptäckande» till följd.
Öfverdrifna berättelser om att guld vanns i närheten af Niger eller
Senegal (hvilka floder man sammanblandade med hvarandra) hafva
dock i någon mån varit egnade att ingifva Européerna den
uppfattningen, att den mycket omtalade »guldfloden» speciellt vore att
söka i Väst-Afrika.
Tvänne portugisiske ynglingar, som till häst utsändts på
rekognoscering, stötte här på en flock med spjut beväpnade Beduiner,
hvilka vid ryttarnes åsyn hastigt togo till flykten. Ett stort
nummer gjordes sedan af de två ridande ynglingarnes bedrift, och
skådeplatsen för denna kallades sedan Angra dos Cavallos, d. v. s.
»hästviken». De öfverdrifter, hvilka alltför ofta förekomma i de
fantasirike, sydländske kronisternas framställningar från denna tid, verka
icke så litet tröttande i längden.
Trots sin önskan lyckades Portugiserna alltså icke denna gång
göra några fångar. En del af bast förfärdigade fiskenät, som de
funno vid en udde, »liknande ett skepp», 50 leguas längre i söder,
var det enda segertecken, de kunde hemföra åt Henrik. Denne
hade i alla fall därigenom fått bestämdt bevis på, att kusten var
bebodd så långt i söder, som den för närvarande var känd,
hvilket för öfrigt stred emot de dåvarande kartornas uppgifter, enligt
hvilka landet var obeboeligt i följd af värme. Här ett af de
talrika exempel på att kartorna långt ifrån alltid troget återgifva
tidehvarfvets geografiska kunskap. Deras framställning är allt som
oftast misslyckad och därför missledande. Detta faktum borde
oftare påpekas, att »kartritning» alls icke sammanfaller med
sjöfarandes »praktiska» kännedom.
De närmaste fem åren voro icke vittne till någon betydande ny
afrikansk expedition, och detta af den anledning, att Henriks
uppmärksamhet var helt och hållet upptagen på andra håll: ett för
Portugiserna ytterst olyckligt fälttåg emot Tanger och
tronstridigheter med anledning af hans broder konung Edvards död. Häraf
framgår bäst den utomordentligt stora betydelsen infanten hade för
den afrikanska upptäcktsrörelsen, som afstannade, så snart han själf
var förhindrad att personligen ingripa.
Men år 1441 begynna upptäcktsfärderna åter med förnyad kraft
och ett allt mera lefvande intresse. Azurara gifver oss en i allo
förträfflig, på ögonvittnens och samtidas intyg grundad framställning
af dessa års epokgörande tilldragelser. År 1441 afgingo två skepp
under befäl af ANTÄO GONSALVES och NUNO TRISTÄO till den
afrikanska kusten, där man omsider, i närheten af Rio d’Ouro, lyckades
infånga en del infödingar tillhörande Azanaghi-Beduinerna, med hvilka
man medels tolk, ehuru icke utan svårigheter, lyckades göra sig
begriplig. För egen del fortskred Nuno Triståo så långt i söder, att
han nådde till en udde, som han till följd af dess färg kallade »den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
