Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 25
hvita» eller Cabo Blanco. Inga infödingar påträffades där, men väl
människospår.
I Lissabon väckte de moriske fångarne, som man kunde vänta
sig, ett stort uppseende. Särskildt Henrik blef, säges det, så
uppmuntrad vid anblicken af de förste fångarne, att han strax fattade
planen att börja ett reguliärt korståg emot de otrogne, och
utverkade af påfven en särskild syndaförlåtelse för de kristne, som
stupade i denna strid.
Följande år, 1442, återfördes de fångne till sitt hemland, där
lösen för dem betaldes i form af negerslafvar, guldstoft och »många»
strutsägg. Hofvet i Sagres säges också i sammanhang därmed
haft att glädja sig åt väldiga »afrikanska omeletter», tillagade
af de »stora hönsäggen». Guldstoftet, det första som förts direkt
från Guineakusten till Portugal, åstadkom en förundransvärd
förändring i sinnena till fördel för Henriks planer. Sedan detta
dyrbara ämne en gång här blifvit sedt, var all tvekan öfvervunnen.
Folk var nu ytterst bredvilligt att i prinsens tjänst segla till
Afrika efter guld och slafvar, och den unge portugisiske kavalieren
seglade glad från hemlandet för att tjäna sin herre, vinna ära och
— öka sina inkomster.
Vinstbegäret blef från denna tid, det kan icke förnekas, allt mera
den förnämsta driffjädern till de afrikanska resorna, för så vidt,
måste vi tillägga, det gällde prinsens utsände män, ty Henrik själf
leddes af helt andra och mera ideella bevekelsegrunder.
Tvifvelsutan hade han äfven andra viktiga motiv af mera hvardaglig art,
men dessa tillhöra uteslutande hans tids och hans nations
speciella skaplynne och finna sin förklaring däraf.
Särskildt är den ställning Henrik intager till
människohandeln af synnerligen stort intresse. År 1442, då Antão Gonsalves
bragte de förste negerslafvarne till Portugal, kan med viss rätt
räknas som begynnelsen till slafhandeln i dess särskildt moderna form,
hvarigenom den kommer att utgöra en viktig del af de europeiska
folkens handel. Redan under åtskilliga århundraden hade
visserligen Nord-Afrikas inbyggare med sina karavaner forslat negerslafvar
från Sudan genom Sahara till Tunis och Marokkos hamnstäder att
där försäljas. Enligt dåtidens mening bestod sålunda Henriks
förtjänstfulla handling däri, att han lät de svarte slafvarne numera
färdas sjövägen från Guinea till Lissabon, hvarest de lyckligen
räddades från den »vidrige Muhammeds tag». Ty det religiösa
momentet spelade här en betydande roll, för prinsen åtminstone.
Denna människotrafik uppfattade han först och främst som ett
tillfälle att omvända hedningar till den sanna läran, och därvid
understöddes han till fullo af en år 1454 utfärdad påflig bulla rörande
»slafhandelns rättmätighet», och just i sammanhang därmed står
den omständigheten, att Henrik ifrade synnerligen för, att de
först tillfångatagne afrikanske muhammedanerna skulle återsändas
De stora upptäckternas tidehvarf. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
