Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 H. H. VON SCHWERIN.
till sitt land igen för att där utlösas mot svarta slafvar. De
senare, såsom varande hedningar, läte enligt hans mening lättare
omvända sig till kristendomen, under det att de förre envist fasthöllo
vid sin tro. (Alldeles samma förhållande som ännu i dag!) Vidare
var det Henriks plan att först omvända de till Europa förde
slafvarne, och därpå skicka dem tillbaka till Afrika, för att där utöfva
ett förädlande inflytande på sina landsmän.
Sant är, att prinsen, långt ifrån att förhindra denna
människohandel, i sbället uppmuntrade den, och att han med vercklig
tillfredsställelse emottog femtedelen af de till Portugal förde slafvarne, eller
den andel, som egentligen tillkom konungen, men som denne
frikostigt afstått till prinsen till belöning för hans stora förtjänster om
Afrikas utforskning. Likaledes kände påfven, kyrkans öfverhufvud,
icke den ringaste samvetsförebråelse öfver att af de portugisiske
rofriddarne såsom en hyllningsgärd mottaga människor, med våld
bortförda från Afrikas jord. Säkert är vidare, att Henriks egna
fångar behandlades med all upptänklig välvilja och mildhet, och så
torde äfven hafva varit fallet med flertalet af de andre till Portugal
förde slafvarne. Sålunda döptes de, fingo lära sig handtverk,
erhöllo tillstånd att förvärfva privat egendom och frigåfvos ofta.
Så tillgick det under det moderna slafveriets första dagar, eller
den period, som ännu stod under Henriks och hans människovänliga
idéers inflytande!
I en senare period vidtog den genom sina grymheter vidriga
västindiska slafhandeln, i allo olika den ofvan omtalade; men då hade
också den ädle portugisiske prinsen redan för länge sedan samlats
till sina fäder. Att prinsens män vid infångandet af människor på
Afrikas kust företrädesvis leddes af ekonomiska motiv, är
otvifvelaktigt: negerkroppar utgjorde en begärlig handelsvara! Säkerligen
liknade Henriks skeppskaptener mera sina besättningskarlar än sin
högsinte herre.
Afrikas infödingar kämpade i allmänhet med förtviflans mod
emot de främmande inkräktarne, af hvilka många under blodiga
strider fingo bita i gräset. Intet under, att senare resande vid deras
ankomst hit funno hela afrikanska kusten i vapen emot de hvite.
Infödingarne voro fullt öfvertygade, att Portugiserna hemförde
fångarne till Europa för att där koka och äta dem. -
Men vi återvända till vår berättelse om Portugisernas gradvisa
framträngande längs den afrikanska kusten. År 1443 företager Nuno
Tristàåo en ny expedition. Med en karavel, till största delen
bemannad med prinsens eget folk, framträngde han 35 leguas på andra
sidan om Kap Blanco, som han två år förut själf upptäckt, och
lyckades därvid framkomma till den örika Arguimbukten. Här
sammanträffade Portugiserna med infödingar, vid hvilkas åsyn »deras
hjärtan uppfylldes af glädje», ty de sågo, att möjligheten förelåg att
här göra en god fångst. Trots sin raskhet lyckades de dock en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
