Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 27
dast göra 14 fångar, med hvilka Nuno Triståo glad återvände till
prinsen.
Denna sistnämnda upptäckt var af vida större betydelse, än man från
början hade tänkt sig. Ty här, på de små Arguimöarna grundades
år 1447 ett portugisiskt fort, som blef utgångspunkten för en
betydlig handel med de angränsande negerrikena vid Senegal,
Gambia och Niger, och hvilket med skäl bör räknas som ett af den kristna
Afrikabefolkningens första fasta nybyggen. Härmed var ju också
första steget taget till en verklig kolonisation af den afrikanska
kontinenten.
Efter Nuno Triståos hemkomst inträdde hastigt en fullständig
omkastning i den allmänna meningen i Portugal. »Och de som förut
varit de värste motståndarne till Henriks afrikanska färder, voro nu
de ifrigaste att få deltaga däri, så snart de sågo, att skeppen
återkommo med laddningar af Negrer och guld». Ty samtidigt med de
förste slafvarne hade äfven guldstoft, ehuru till en början i ringa
mängd, förts till Portugal, och denna senare vara utöfvade en vida
starkare dragningskraft på de hemmavarande än aldrig så rik
tillförsel af slafvar. Detta är ett faktum, som hittills alldeles för litet
påaktats, och detta närmast med anledning däraf, att man varit allt
för mycket stämd för att tillskrifva slafhandeln en vida större
betydelse, än den rätt sedt förtjänt, särskildt i det stadium, det här
gäller.
Köpmännen i Lagos anhöllo sålunda hos prinsen, att det måtte
tillstädjas dem att på egen bekostnad företaga en färd till
»Prinsens Guineakust», ty härtill fordrades dennes uttryckliga
medgifvande. Med glädje beviljade prinsen deras anhållan och bad de
resande segla under Christus-ordens banér. På våren 1444 utgingo,
under befäl af LANÇAROTE, en af Henriks hofmän, ej mindre än 6
karaveler på den första expedition, som man med skäl kan kalla
en »nationell» sådan, allt sedan prinsen för 80 år tillbaka börjat
sitt verk.
Den imponerande flottan styrde direkt till Arguim, där en
morisk by omringades, och man efter en blodig strid lyckades
bemäktiga sig ett betydligt antal fångar. Förtjusningen, som den lyckliga
utgången af detta röfvartåg väckte, återgifves naivt i Azuraras
krönika med följande ord: »Omsider behagade det Herren vår Gud, alla
goda gärningars belönare, att förläna dem en segerrik dag för alla
de vedermödor, de i hans tjänst utstått, på samma gång som
berömmelse för deras möda och ersättning för deras kostnader, i det att
män, kvinnor och barn fångades till ett antal af 165, utan att räkna
de i striden dödade.» Hela denna expedition befattade sig icke det
ringaste med »upptäckter», utan var från början till slut ett
»röfvaretåg», hvars byte tillsammans uppgick till 235 afrikanske infödingar.
- I augusti återvände röfvareflottan till Lagos, där
slafvarnes försäljning väckte en oerhörd uppmärksamhet, och deras fördel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
