Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 H. H. VON SCHWERIN.
ning på de olike köparne gaf anledning till hjärtslitande scener,
hvilka sent glömdes af åsyna vittnen.
Ehuru i grund anhängare till detta onekligen brutala sätt att
»frälsa hedningar», tyckes dock Henrik icke hafva varit
tillfredsställd med detta tågs resultat. Röfvandet af slafvar på Afrikas
kust var sannerligen icke det mål, infanten föresatt sig. Han insåg
mer än väl, att man genom de sista händelserna kommit på
afvägar. Framför allt borde det nämligen enligt hans mening sörjas
för uppkomsten af en fullt duglig nationell handelsflotta, men för
detta ändamål var det också nödvändigt, att genom stränga lagar
stäfja de hetlefrade portugisiske äfventyrarnes roflystnad och
monopolisera handeln på Guinea. Till detta land kände numera alla en
obetvinglig lust att företaga en resa, som de nogsamt visste väl
löna sig, blott man icke var så noga med medlen.
En verklig fortsättning af upptäcktsresorna lät emellertid icke
länge vänta på sig, och redan 1455 kunde prinsen anteckna ett nytt
framsteg i Afrikaforskningen, ett framsteg oupplösligen förbundet
med namnet DINIZ DIAS. Denne dådkraftige man, en medlem af den
familj, som skulle gifva Portugal så månge berömde män, bland
andra Bartholomeu Dias, anhöll hos prinsen om en karavel, med
hvilken han lofvade »uträtta mera, än andra före honom gjort».
I allo trogen sin herre och hans befallning att icke träda i
någon som helst beröring med kustbefolkningen, utsträckte Dias sin
färd så långt i söder, att han nådde fram till en stor flod, den
nuvarande Senegal, i hvars mynning han inlöpte. »Detta var en stor
ära för vår prins», säger Azurara, »hvars makt därigenom kunde
komma att verka på folk så aflägsna från vårt land och så nära
Egypten». Ty såväl Dias som Henrik själf och de fleste andre,
betraktade Senegal (hvilken för öfrigt, nu som under forntiden,
sammanblandades med Niger) såsom den »västra» eller »de svartes Nil»,
hvilken utgjorde en arm af den berömda egyptiska Nilen. Enligt
dåtidens föreställning skulle det låta sig göra att segla uppför denna
västliga arm till det ej så aflägsna, hemlighetsfulla källområdet för
världens största kända flod, Nilen, och vidare utför denna förbi Kairo
till den kristna världen vid Medelhafvet. På denna väg var det väl
också tänkbart att komma i beröring med Etiopien och prästen
Johannes. Däremot är det alldeles oberättigadt att antaga, att Henrik
först här skulle fattat planen att nå Indien sjövägen, hvarvid han
tydligtvis varit tvungen styra sina skepp uppför denna flod.
Men Dias nöjde sig icke med denna framgång, utan fortsatte
sin färd till »en stor udde, som han kallade Cabo Verde eller ’den
gröna udden’». Sällan hade väl ett på samma gång mera träffande
och uppseendeväckande namn blifvit gifvet än detta! Det var ett
grönt och vackert näs, bevuxet med gräs och träd och öfversålladt
med infödingarnes byar, sträckande sig långt ut i hafvet från den
öfriga kusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
