Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 33
och slafhandel, men därjämte i fråga om land och folk särskildt
anställande värdefulla undersökningar, hvilka sedan kommit
eftervärlden till godo.
Men några af de mera ihärdige skeppsbefälhafvarne insågo, att
ännu mycket gagneligt återstod att uträtta i härvarande trakter.
Man ville uppsöka Nilen för att därom lämna välkomna
underrättelser åt prinsen, ja, man ville till och med gå så långt som till det
»jordiska paradiset på hinsidan de svartes Nil». Dåtidens fromme
lärde förlade paradiset långt bort i den fjärran östern, i omedelbar
närhet af den ö (!), på hvilken de 4 bibliska floderna ansågos
upprinna. Det var således icke nästgårdsväg, de gode Portugiserna
åtagit sig att gå!
Den af 6 karaveler bestående, plikttroget kvarstannande
eskadern seglade söderut, till dess de första palmträden syntes på
stranden. De visste nu genom de beskrifningar, de erhållit af den väl
underrättade prinsen, att de befunno sig i omedelbar närhet af
Senegal eller Nilfloden, som den ännu kallades. Manskapet var
hänryckt öfver landskapets skönhet och förvånades högligen öfver att
flodens vattenmassa var så betydande, att man påträffade sött vatten
långt ut till sjös. Portugiserna gingo till ankars i flodmynningen,
och vid landstigningen funno de en del elfenben och bitar af
elefanthud. Vidare togo de två små alldeles nakna negerbarn, dock först
efter att hafva utkämpat en envis strid med deras fader.
Därefter styrdes med förlig vind längs kusten till Kap Verde.
De landstego här på ett par nära denna udde belägna, små,
obebodda öar, där de till sin häpnad funno Prins Henriks motto
GUalent Be Bien Jaire* inskuret i trädens stammar. »lIcke ens
Alexander den Store kunde hafva lämnat spår efter sig på en ort, så
aflägsen från sitt hemland, som denna var från Portugal!» utropar
krönikeskrifvaren. I själfva verket befann man sig här vid Kap
Verde på ett afstånd från Sagres, i det närmaste motsvarande hela
Medelhafvets längd från det Heliga landet till Gibraltars sund. Man
kunde, heter det vidare, af dessa tecken se, att andre Portugiser
förut varit här. Och så var verkligen fallet.
Det skepp, som förekommit de andra, var det, hvilket Madeiras
berömde guvernör Zarco utsändt under befäl af sin brorson ALVARO
FERNANDEZ med den uttryckliga befallningen att, hända hvad som
hända ville, icke fästa något afseende vid vinst och handel, utan
uppfylla prinsens, sin herres vilja, gående ut på att göra nya
upptäckter. Fernandez hade snart uppnått Senegal, med hvars vatten
han fyllt tvänne tunnor, af hvilka den ena sedan fördes till Lissabon.
»Icke ens Alexander, ehuru han var en af världens behärskare,
drack någonsin vatten, hämtadt från en så aflägsen ort som denna.»
Härifrån gick färden till de förut omtalade, obebodda småöarna
med sina märkta träd. På själfva kusten kunde man ej fatta fast
fot, ty därvarande ytterst talrike infödingar angrepo häftigt alla an-
* »Viljan att göra det goda».
De stora upptückternas tidehvarf. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
