Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Sjöfararen och försöken att nå Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 37
resandenas bruk att vid namngifning i stor skala använda
almanackans namn har ofta visat sig vara af ovärderlig nytta, när det
gällt att närmare fastställa datum för de olika orternas upptäckt.
På ön kvarlämnades först några »morer», hvilka nästan skrämdes
till döds af de våldsamma jordbäfningar, för hvilka ön var utsatt,
och som sägas i väsentlig mån hafva förändrat öns utseende.
Namnet Azorerna, d. v. s. »hökarnas» öar, som man tillagt
öarna i följd af den stora mängd dylika roffåglar, man vid första
besöket här påträffade, började nu allt mera uttränga det äldre, vida
mera betecknande Västeröarna. Den tredje gruppen eller
Terceira, jämte de öfriga öarna, upptäcktes af alldeles okända personer,
och koloniserades samtliga redan under Henriks lifstid. Nybyggarne
voro till stor del Flamländare, så att öarna stundom betecknades
som de »flamska öarna».
Ehuru Portugal genom besittningstagande af dessa öar utbredt
sig betydligt i västlig riktning ut i oceanen, tyckes aldrig, under
Henriks tid åtminstone, någon plan hafva uppgjorts att, i
öfverensstämmelse med Columbus’ uppfattning, ytterligare fortsätta
upptäcktsfesorna i västlig riktning genom oceanen för att finna Indien på
»vänster» hand. Och detta oaktadt afståndet mellan Azorerna och
Asiens förmenta östrand på åtskilliga af tidens kartor återgafs
såsom varande jämförelsevis helt kort och därför hade bort, som
man tycker, kunna locka företagsamheten till ett försök.
Längre fram gick den berättelsen allmänt, att Portugiserna vid
ankomsten till Corvo, den västligaste ön i hela denna grupp, på en
hafvet behärskande hög bergudde påträffat en väldig staty af sten,
föreställande en man till häst. Den mystiske stenmannens högra
hand var utsträckt mot horisonten i väster, sålunda antydande, att
något var att inhämta där borta. Onda tungor funnos till och med,
som påstodo, att Columbus fått idén till sin västliga färd af denne
stenryttare, hvars stumma språk han sålunda vetat att rätt tolka.
Vi hafva nu kommit till Venetianaren CADOMOSTOS resor i Prins
Henriks tjänst, och ehuru slutresultatet, de hade att uppvisa, icke
var synnerligen storartadt, så äro de, tack vare den förträffliga
beskrifning, hvilken utgafs om dem, de mest kända af alla de
upptäcktsfärder, som företogos under åren 1415—60.
Den unge venetianske adelsmannen LUIGI eller ALVISE CADA-
MOSTO, som var stadd på resa till Flandern med en venetiansk flotta,
vinddrefs till Kap Vicente. Vid underrättelsen om hans ankomst
trädde Henrik strax i beröring med främlingen, hvilken så intogs
af prinsen och hans forskningsverk, att han inträdde i dennes tjänst
och erhöll befälet på en 90 tons portugisisk karavel. Med denna
afseglade han på sensommaren 1455 och besökte Porto Santo och
Madeira, öfver hvilka öar han författade en lika tilltalande som
vidlyftig beskrifning. Vidare gick färden till Kanariöarna, om hvilka
han meddelat eftervärlden värdefulla upplysningar, och därifrån till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
