Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 H. H. VON SCHWERIN.
Européerna och som gifver anledning till lika oundvikliga som
beklagansvärda sammanstötningar mellan de olika partierna.
. »Sedan vi dragit oss tillbaka, foro vi», heter det vidare, »åter
(i båtarna) till den plats, där vi förut hade varit. Negrerna följde
oss. Och kommendanten gaf oss order att gå i land med lansar
och kastspjut och spända armborst och kyllren på, ty han ville visa
dem, att vi ägde makt att göra dem skada, men att vi ville afhålla
oss därifrån. När de märkte detta, började de samla sig och springa
om hvarandra, men för att icke gifva anledning till blodsutgjutelse,
befallde kommendanten båtarna att draga sig tillbaka; för att
emellertid visa dem, att vi ägde förmågan, ehuru icke afsikten, att
skada dem, gaf han befallning att affyra de två bombarderna, som
funnos i storbåtens akter.
Infödingarne sutto alla vid detta tillfälle på stranden nära
skogsbrynet, men det första skottet föranledde dem, att i sådan hast
draga sig tillbaka till skogen, att de under flykten tappade både
skinnen, i hvilka de voro klädda, och vapnen, som blefvo liggande
kvar på platsen. Men först sedan de väl kommit in i skogen,
återvände två af dem för att hopsamla det förlorade. Därefter fortsatte
de med sin flykt till toppen af en höjd, drifvande sin boskap
framför sig.»
Härmed var förbindelsen mellan Portugiserna och infödingarne
afbruten. Bland de för land och folk mest betecknande
egendomligheter, som väckte vår berättares uppmärksamhet, var bruket att
använda oxarna till ridt, äfvensom den rikliga förekomsten af
sälhundar, af hvilka »de stora ryta som lejon och de små bräka likt
getter», samt fåglar, »stora som gäss och kallade fotylicayos, hvilka
ej kunna flyga, enär deras vingar sakna fjädrar, och som skria
likt åsnor» (tydligtvis pinguiner!).
Ännu några dagar lågo de sjöfarande för ankar i denna bukt,
innan allt för affärden var ordnadt. Under denna tid uppställdes
på stranden ett väldigt, af en skeppsmast förfärdigadt träkors jämte
en af de förut omtalade »padronerna» eller vapenpelarne. Härigenom
var det officiella besittningstagandet af detta område för Portugals
krona utfördt i öfverensstämmelse med de påfliga bullor, som
tillerkände Portugal alla land från Kap Bojador till Indien. Emellertid
fingo Portugiserna till sin förtrytelse bevittna, huruledes ett halft
tjog infödingar nedrefvo dessa märken, alldeles samtidigt med att
eskadern den 7 december lämnade bukten.
En af de närmaste dagarna hade flottan att bestå en våldsam
storm, hvarvid Gama behöfde hela sin energi för att hålla det
skräckslagna manskapet i tygeln. Lördagen den 16 december for den
numera af tre fartyg bestående flottan förbi Bartholomeu Dias’ sista
vapenpelare, uppställd på en liten kustholme strax öster om
Algoabukten, och följande natt befann man sig på höjden af »Stora
Fiskfloden» eller »Rio de Infante», den längst i öster af Dias nådda platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
