Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 H. H. VON SCHWERIN.
någorlunda lyckades meddela sig med härvarande byföreståndare.
Denna betydande person, eller »senhor», som han höfligt betitlades
af de samtida ögonvittnena, till hvilken Gama låtit öfverlämna en
jacka, ett par röda pantalonger, en morisk sidenmössa och ett
armband, önskade Portugiserna välkomne hit, »för så vidt Martin Affonso
rätt fattat, hvad han sade!» tillägger berättaren försiktigt. Folket
trängde sig nyfiket vid stranden och täflade med hvarandra om att
göra främlingarne små tjänster. Som emellertid ankargrunden icke
var god, och bränningen hindrade intagandet af vattenförråd, samt
därtill en gynnsam vind ej upphörde att blåsa, stannade Gama här
endast 5 dagar. Men som minne af det vänliga bemötande, som
Portugiserna här rönte, kallades den nyupptäckta kusten Terra da
boa Gente, d. v. s. »det goda folkets land», och den lilla floden erhöll
bəanämningen Kopparfloden efter den metall, man i rätt stor mängd
fann hos därvarande infödingar.
Färden fortsattes, och den 22 januari kom en låg, med höga
träd tätt bevuxen kust i sikte, och strax därefter öppnade sig
mynningen af en stor flod för de resandes blickar. Som det var
nödvändigt att först taga reda på, hvar någonstädes man befann sig,
kastades ankar här, och den 25 januari om kvällen seglade S. Gabriel
och S. Raphael in i flodmynningen, sedan den mera grundgående
Berrio dagen förut undersökt dess djupförhållanden. Man hade
kommit till Zambesi-mynningslandets Quilimane-arm.
Den låga, sumpiga, skogbevuxna kusten beboddes af kraftigt
byggde Negrer. Män och kvinnor gingo nästan nakna, med
undantag af ett litet bomullsskynke kring lifvet. Flickorna, som annars
icke saknade behag, buro vanprydande tennbitar i de på tre ställen
genomborrade läpparne.
Äfven här uppstod ett vänskapligt förhållande mellan
Portugiserna och infödingarne, hvilka gjorde intryck af att vara ett fredligt
binnadt och öppenhjärtigt folk. Alldenstund redan vid jultiden en
remna uppstått i S. Raphaels stormast, och samtliga fartygen behöfde
kölhalas och kalfatras, blef eskaderchefen nödsakad att afbryta sin
resa en hel månad. Hans erfarenhet borde dock hafva sagt honom,
att en längre vistelse på en dylik plats måste i sanitärt hänseende
vara högst ogynnsam. Detta uppehåll vid Zambesi kom emellertid
att få en stor betydelse, ty det var här som expeditionen, säkerligen
rätt oväntadt, stötte på de första spåren af orientalisk kultur.
Två eller tre dagar efter eskaderns ankomst hit anlände tvänne
här hemmahörande svarte köpmän utför floden och inledde strax
handelsförbindelser med Portugiserna. Bland annat erbjödo de till
salu bomullstyger, märkta med ett rödt skriftecken eller
fabriksmärke. De uppträdde mycket högdraget gentemot den öfriga
befolkningen, som bevisade dem stor aktning. Gamas gåfvor till dem,
särskildt klädespersedlarna, gjorde blott ringa intryck på desse
förvande herrar. Den ene af dem var iklädd en hufva med sidenbesätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
