Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 H. H. VON SCHWERIN.
Besinna vi åter, att Columbus’ uppfattning om landmassans
utsträckning är i hög grad öfverdrifven (afståndet från Väst-Europa till
China utgör i verkligheten icke en utan två tredjedelar af
jordomkretsen), så ställer sig följande fråga för oss: Är det icke i hög
grad osannolikt, att Columbus gifvit sig af på en dylik färd, i fall
han känt de verkliga afstånden sjövägen mellan Europa och Asien
och vetat, att denna resa skulle fordrat minst fyra gånger längre
tid än hans första öfverfart från Canariöarna till Väst-Indiens övärld?
Härpå kunna vi obetingadt svara jakande, alldenstund vi säkert
veta, att hans plan gick ut på att visa befintligheten af en
kortare väg till Indien än den, som Portugiserna dittills följt.
Columbus drog ju icke ut för att upptäcka nya trakter; hans ofta uttalade
afsikt var fastmer att finna den bekvämaste vägen till allbekanta
land, och han dog i den tron, att detta verkligen förunnats honom.
Vidare är det fullt på sin plats att här anställa följande betraktelse:
Då man vidare vet, att Columbus’ skeppsfolk började visa betänkliga
tecken till oro under den jämförelsevis korta första färden, som
dock endast varade ett par veckor, så har man allt skäl att antaga,
att det missnöjda manskapet aldrig skulle funnit sig i att utan
vidare inlåta sig på en seglats, omfattande 1/, af jordens periferi.
Ett dylikt företag hade dessutom från första början varit dömdt att
misslyckas. Columbus’ första expedition var i intet afseende utrustad
för en dylik långresa och, för att endast anföra en omständighet,
fullkomligt i saknad af den erforderliga provianten.
Det visade sig emellertid, att Columbus med köld bemöttes, när
han, troligen i början på 1484, vände sig till den portugisiska
regeringen med sin plan att segla den västra vägen till Indien. Hans
af öfvertygelsens värma präglade tal om det underbara österlandets
rikedomar och lättheten att komma dit tyckes icke hafva vunnit
gehör i de portugisiska hofkretsarna. Man lär, som det från
portugisisk källa anföres, betraktat honom som »en mångordig
storskrytare», hvars funderingar om ön Zipangu förtjänade ringa tilltro.
En egendomlig omständighet, som härvid kommer till är, att
man ännu ej lyckats påvisa, att Columbus vid framläggandet af sina
planer på ringaste sätt anfört Toscanelli som sin sagesman. Det
skulle nästan kunna se ut, som hade han afsiktligen förtegat den
florentinske vetenskapsmannens namn för att själf gifva sig skenet
af att ensam hafva utttänkt möjligheten att segla västerut till
Ost-Asien. Man får emellertid det intrycket af samtida framställningar,
att ett omslag i sinnesstämningen längre fram inträdt, och att
konungen af Portugal omsider kommit på andra tankar och visat sig
benägen att bekosta den i och för sig icke så dyrbara utrustningen
af de 3 karaveler, som Columbus begärde för sin färd.
Men nu hade andra hinder kommit i vägen för expeditionen,
denna gång i form af de rent af oerhörda fordringar på belöningar
och företrädesrättigheter, som den italienske sjömannen nu fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
