Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christofer Columbus och den västliga vägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 149
ställde., Konungen plägade visserligen frikostigt belöna de från detta
land utgående upptäcktsresandena, men de förmåner, denne främling
sökte betinga sig, öfvergingo alla föreställningar. Som svar på sitt
andragande erhöll Columbus därför också af konungen ett
bleklagdt nej!
Kort därefter försvinner Columbus i all tysthet från Portugal,
lämnande hustru och barn i sticket. Den egentliga bevekelsegrunden
till detta hans handlingssätt har man aldrig fullt kunnat påvisa.
Troligast är, att Columbus, som där i landet gjort stora skulder och
som i följd däraf med skäl fruktade att komma i oangenäm
beröring med rättvisan, ansett det vara rådligast att i tid försvinna.
Högst sannolikt är, att han i förväg dragit växlar på sin stora plan
och lofvat sina lättrogne kreditorer guld och gröna skogar.
Mot denna tydning, som är lika prosaisk som sannolik, strider
emellertid den af Columbus-dyrkarne redan tidigt uppgjorda
legenden. Denna innehåller det alltigenom obevisliga påståendet, att
konungen af Portugal skulle af någon illasinnad person vid hofvet låtit
förleda sig till att, under förevändning att proviantera
Kap-Verdeöarna, utskicka en karavel för att undersöka oceanen i den riktning,
som Columbus föreslagit.. Manskapet hade emellertid snart tappat
modet, och det af storm illa tilltygade fartyget hade nödgats med
oförrättadt ärende återvända till Lissabons hamn. Columbus, som
fått underrättelse härom, skulle, gripen af ovilja öfver detta skamliga
förfaringssätt, då hafva fattat det bestämda beslutet att aldrig
någonsin ytterligare inlåta sig i förhandlingar med Portugal, där man i
så hög grad saknade all rättskänsla. Full af harm hade den bedragne
mannen därpå lämnat detta land och begifvit sig till Spanien.
Denna anekdot är alltigenom uppdiktad, ty det bär syn för
sagen, att Columbus haft helt andra och fullt begripliga skäl att
skudda Portugals stoft af sina fötter. Detta framgår tillfyllest af
det högst egendomligt affattade lejdebref, som konung Johan II
några år därefter skrifver till »Cristòval Colon, vår specielle vän i
Sevillan, med hvilken han åter önskar träda i underhandling, då
denne icke utan ett dylikt särskildt skydd vågade tänka på att
återvända till ett land, där han hade så många ouppgjorda
angelägenheter som i Portugal.
Columbus hade emellertid begifvit sig till Spanien. Tidpunkten
för hans »öfverflyttning» hit kan dock ej fullt fastställas, men torde
väl böra förläggas till slutet af 1484 eller början af nästföljande
år. Ursprungligen hade det varit hans afsikt att från detta land
omedelbart begifva sig till Frankrike, för hvars konung han ville
förelägga sin plan. I Spanien lyckades emellertid Columbus strax
i början förskaffa sig en del inflytelserike vänner, från hvilkas sida
han blef föremål för en så välvillig gästfrihet, att han icke kom sig
för att lämna Spanien. Detta åtminstone i öfverensstämmelse med
en uppfattning, som på sista tid vunnit allt flera anhängare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
