Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 H. H. VON SCHWERIN.
ända fram till Indien. De öar, emellan hvilka han just nu höll på
att segla, kunde han ju vid hemresan närmare undersöka.
Samma dag jämförde styrmännen sina kursberäkningar. Efter
Nifñfas räkning befann man sig 540 leguas från Canariöarna; Pinta
hade 420, men amiralskeppet endast 400 leguas.
Under de härpå följande dagarna nödgades man, i följd af
vindens riktning, att något ändra kursen. Sjömännens mod
upprätthölls genom åsynen af talrika fåglar, men därpå inträdåde
vindstilla, på samma gång som oerhörda tångmassor åter visade sig, så
att »hafvet tycktes vara alldeles uppfylldt däraf». Manskapet upp-
1attade detta fenomen på mycket olika sätt. Somliga gladde sig öfver
tången, som de trodde antydde ett närbeläget land; andra fruktade,
att klippor kunde vara dolda af växtmassorna, under det att åter
andra pockade på, att man utan dröjsmål skulle ändra kurs och icke
segla rakt in i denna »sjötångsäng», där man ovillkorligen skulle
Columbus’ kurs till »Indien».
köra fast, utan att kunna hvarken komma fram eller tillbaka. För
att lugna manskapet anställdes lodningar, hvarvid det visade sig, att
man icke med de 200 famnar långa linorna kunde nå botten. Den
22 september upphörde sargassotången alldeles, och man observerade
en hvalfisk, hvilket man ansåg endast kunna båda godt.
Dagen därpå blåste en så stark västlig vind, att skeppen hade
svårt att arbeta sig fram genom den däraf uppkomna sjögången.
Denna motvind var synnerligen välkommen för Columbus, såsom han
själl medgaf. Manskapet lugnade sig nämligen, när det väl hunnit
inse oriktigheten af den uppfattning, som det hittills hyst, eller att
inga för återresan till Europa gynnsamma vindar blåste i dessa
farvatten.
Färden fortsattes alltjämt i samma riktning. Men ehuru från
väster kommande fågelskaror alltjämt tycktes vittna om lands
förekomst åt detta håll, sågs dock intet spår af land. Manskapet
började åter blifva oroligt och klagade, att denna expedition vore en
stor dårskap, och att det vore liktydigt med själfmord att ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
