Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄOKTERNAS TIDEHVARF. 165
Däremot kan det på intet sätt visas, att en verklig
»sammansvärjning» bildats af föolket, och ännu mindre att »myteri» utbrutit
emot Columbus, såsom vissa förut högt ansedde författare menat.
Tilldragelser af så stor betydelse som dessa skulle tvifvelsutan hafva
anförts af Columbus, såvida de verkligen ägt rum, men hans
dagbok nämner icke det minsta om någoting dylikt. Sanningen
torde vara den, att besättningarna ingalunda saknat lust att uppresa
sig emot Columbus, men att de i själfva verket icke kommit
sig före.
Vidare är det icke helt otroligt, att hotande ord stundom fiallit,
åt hvilka befälhafvaren låtsat sig icke egna någon uppmärksamhet.
I sammanhang härmed bör berättelsen om att Columbus af sitt
manskap tvingats att sluta en öfverenskommelse, gående ut på att
återvända till Europa, såvida ej land uppnåddes på tre dagar, betraktas
som en otillförlitlig, senare tillkommen romantisk utsmyckning.
(Däremot hade, som vi ofvan sett, ett dylikt tvångsaftal verkligen afslutats
mellan Bartholomeu Dias och hans uppstudsiga folk.)
Den 11 oktober blefvo tecknen på landets närhet allt talrikare;
ett af människohand bearbetadt trästycke, en grön löfruska, en
gren med röda bär m. m. uppfiskades af matroserna, som högljudt
uttalade sin glädje öfver dessa fynd, hvilka för dem talade om, att
resans mål snart var hunnet.
I själfva verket nalkades man allt mera land, och redan den
följande dagen, fredagen den 12 oktober 1492, skulle blifva »Nya
Världens» stora bemärkelsedag.
Sjögången hade varit svårare än förut, hvarför också skeppen
under dagens lopp tillryggalagt endast 27 leguas. Vid nattens inbrott
— man beräknade då, att man befann sig 750 leguas från Ferro —
vid tiden för aftonbönen, höll Columbus till de sammankallade
sjömännen ett med värma framfördt tal, i hvilket han bl. a. såsom sin
fasta tro uttalade, att deras sträfvanden blifvit af den gudomliga
försynen belönade, och att man om några få timmar skulle få land i
sikte. (Så enligt Columbus’ egen framställning; men huru amiralen
egentligen kunde veta, att land var nära, därom förmäler hans
dagbok intet.)
Han uppmanade alla att hålla skarp utkik, och för att
ytterligare skärpa spejarnes ifver, lofvade han, att den, som först
upptäckte land, skulle, förutom den af Isabella utfästa belöningen på
10,000 maravedis, af Columbus personligen erhålla en
silkesammetströja, d. v. s. ett högtidsplagg, som ännu i dag står högt i ära hos
Syd-Spaniens lägre folkklasser.
Under den »sista nattens» timmar höll man kursen rakt i
väster. Upptagen af sina tankar och stolta förhoppningar, vankade
amiralen omkring på S. Marias akterkastell, då och då med skarp
blick mönstrande det obekanta fjärran. Då genomskars plötsligen
mörkret af en ljusglimt, men så svag och så obestämd, att Columbus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
