Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 H. H. VON SCHWERIN.
Den ena ön efter den andra dök efter hand upp öfver synranden.
Så i sydväst den låga Maria Galante, hvilken så benämndes efter
amiralens flaggskepp, och en hög, bergig ö, som dagen till åminnelse
erhöll namnet Dominica, d. v. s. Söndagsön.
Till denna ö, som majestätiskt höjde sin grönskande massa ur
hafvet, vände Columbus sig först. Men efter att under flera timmar
hafva seglat utefter dess branta kust, utan att där kunna finna en
lämplig ankarplats, uppdrog Columbus åt ett af sina skepp att fortsätta
undersökningen af denna ö, men styrde själf med den öfriga flottan
tillbaka till Maria Galante. Här landsteg han med ett betydligt följe.
Det kungliga banéret utvecklades, kanonernas åska dånade, och
amiralen tog ögruppen (han hade sedan sett 6 hvarandra närbelägna
öar) högtidligen i besittning för de Spanska Majestäternas räkning.
Columbus spejade under tider efter öns invånare; men
förgäflvesl! Han kunde icke finna minsta antydning att ön var bebodd.
Maria Galante var helt och hållet täckt af en yppig skog, hvars
sällsamma träd, praktfulla blommor och lockande frukter väckte
nykomlingarnes beundran. En stark kryddoft rådde i skogen. Ett par
af Spanjorerna togo sig för att utan vidare smaka på en för dem
okänd trädfrukt, liknande ett vackert rödt äpple, men fingo genast
ångra sin oförsiktighet. De smärtsammaste förgiftningssymptom
inställde sig strax hos dem; tungan och ansiktet svullnade, och
läkarehjälp måste i hast anlitas för att kunna rädda de dumdristige
männen.
Européerna hade här gjort den ingalunda angenäma
bekantskapen med det beryktade manceniljträdet, hvars frätande mjölksaft
innehåller ett så starkt, flyktigt gift, att man menat (måhända med
en viss öfverdrift), att redan inandandet af trädets doft är farligt.
Efter ett par timmars vistelse i land återvände man ombord på
skeppen. I daggryningen blef en hög, vulkanisk bergskägla synlig.
Färden ställdes dit. Snart nog kunde man från däck se de mest
storartade vattenfall störta sig utför bergmassans sidor. Till en
början hade man tydt denna syn som dalar, uppfyllda af bländande hvit
snö, eller hvita gångstigar, som förde utåt bergets sidor.
Dagen därpå försiggick, ehuru icke utan svårighet,
landstigningen på denna ö, som Columbus benämnde Guadeloupe efter ett
berömdt kloster i Estremadura, till hvars munkar amiralen stod i
tacksamhetsskuld. Nu följde en vecka af »underbara händelser», såsom
samtida berättelser säga.
Ön var bebodd. De utsände spejarne funno snart en by, men
denna var öfvergifven af sin befolkning. Utrymningen hade
försiggått så hufvudstupa, att man i hastigheten här kvarglömt flera
späda barn. Man betäckte dessa med bjällror och andra småsaker,
för att därigenom söka vinna deras föräldrars välvilja och tillit. En
af byns öppna platser var regelbundet fyrsidig och omgifven med
stora, fyrkantiga hus, uppförda af stockar och sammanflätade grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
