Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' tredje resa och Syd-Amerikas upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 H. H. VON SCHWERIN.
han iakttagit från denna linje räknadt, som till kompassnålens
märkliga direktionsförändringar. 1
Anledningen till, att Paradiset, d. v. s. Edens lustgård, hade
förskonats för syndafloden, borde, menade han vidare, sökas i den
omständigheten, att denna plats var belägen i midten af denna
upphöjda del af jorden. Från paradisets lustgård flöto, som bibeln
visade, fyra väldiga strömmar åt olika sidor. Det ena af dessa
vattendrag hade Columbus just påträffat.
Under medeltiden förlade man nämligen det jordiska paradiset
antingen, såsom DANTE och andra ville, till en ö på det södra
halfklotet, eller kanske ännu oftare till den yttersta Östern af den
ostasiatiska kontinenten. Columbus, som tyckes hafva anslutit sig till
den senare uppfattningen, trodde sig här finna ytterligare bevis för,
att han verkligen nu lyckats nå dessa i Indiens grannskap belägna
trakter genom att i öfverensstämmelse med sin grundligt uttänkta
plan segla i västlig riktning från Europa.
Man har till förklaring af dessa Columbus’ funderingar anfört,
att åtskilliga af medeltidens lärde förfäktat den satsen, att jordens
land- och vattenklot icke hade samma medelpunkt, och att i
öfverensstämmelse därmed ett slags »vattenpuckel» förefanns på vår
planets yta. Columbus skulle alltså hafva varit påverkad af denna
uppfattning, när han framkom med sin nya teori om paradisets läge
vid Orinoco. Man medgaf dock samtidigt, att Columbus vid sitt
kritiklösa studerande af alla möjliga och omöjliga teologiska skrifter
råkat på afvägar, och att detta förhållande hade lätt kunnat
förutspås.
Men huru då bringa en dylik uppfattning i samklang med den
af Columbus så ofta anförda och af honom inför juntan i Salamanca
skickligt försvarade satsen om jordens klotform! Medgifvas måste,
att detta icke låter sig göra, och att den däraf uppkommande
motsägelsen är omöjlig att förklara. Det återstår för oss intet
annat än att ansluta oss till den uppfattningen, att Columbus’
begrepp på senare tid alltmera råkat i förvirring. Låter det för
öfrigt icke med rätt stor sannolikhet tänka sig, att amiralen råkat
få solstyng under den förbistradt ihållande hettan, för hvilken han
kort förut utsatts. Den redan i förväg öfverspände mannen kan ju
rätt väl tänkas hafva fått, han som mången annan, en knäck af den
tropiska solen; åtskilliga bevis för amiralens (visserligen
öfvergående) otillräknelighet under den närmaste tiden föreligga från
skilda håll.
Efter fyra dagars seglats kom Españñola den 19 augusti 1498 i
sikte. Det dröjde dock någon tid, innan Columbus kunde
sammanträffa med sin trofaste broder Bartolomeo, hvilken naturligtvis hade
många viktiga nyheter att meddela om förhållandena i kolonien.
Hans rapport innehöll hufvudsakligen följande: Bartolomeo hade
under amiralens frånvaro upptäckt nya guldfyndigheter och redan 1496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
