Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 H. H. vON SCHWERIN.
tillräckligt antal skepp. Under tiden skulle han göra allt för att
lugna folket och blidka de vredgade gudarne.
Cortez gick in på förslaget, och en stor skara Asteker sändes
verkligen ned till kusten, där de strax började bygga de fartyg, på
hvilka de hatade gästerna troddes skola vända hem. Under det att
Cortez, för att vinna tid, i hemlighet fördröjde skeppens byggande,
så mycket han förmådde, inträffade en händelse, som med ett slag
förändrade hela situationen och tvingade honom att ofördröjligen
lämna hufvudstaden för att skynda ned till kusten.
Här hade den 23 april 1520 en från Cuba kommande stor
eskader på 18 skepp ankrat och satt i land mer än 800 beväpnade
män. Bland desse märktes ej mindre än 80 ryttare och lika många
musketerare samt 120 armborstskyttar. Ett betydligt antal kanoner
medfördes äfven. Denna härstyrka, som stod under befäl af NAR-
VAEZ, hade blifvit hitsänd af VELASQUEZ med befallning att med våld
afsätta Cortez från hans post och straffa honom för hans
upprepade olagligheter.
DIEGO COLON, dåvarande vicekonung på Española, hade fåfängt
uppmanat Velasquez att afstå från detta företag, hvilket icke kunde
annat än skada de hvites anseende och måhända blifva ödesdigert
för det i Mexiko så lyckligt inledda stora företaget. Men förgäfves!
Velasquez leddes endast af sin hämndkänsla emot Cortez, som så ofta
trotsat honom. /
I förlitan på sin stora öfvermakt var Narvaez uppfylld af en
blind segervisshet. De fleste af hans soldater voro däremot
intagne af beundran för Cortez. Dennes storartade frikostighet emot
krigsfolket, hans vänsälla väsen och glänsande tapperhet, om hvilka
de på sista tiden hört så mycket berättas, hade högeligen tilltalat dem.
Det vore, menade de, en helt annan anförare att stå under än den
snåle Narvaez!
Så snart trupperna hunnit sättas i land, tilltrodde Narvaez sig
kunna uppfordra kommendanten i Vera Cruz, GONZALO DE SANDO-
VAL, att åt honom öfverlämna denna plats. På denna förmätna
begäran svarade Sandoval med att kvarhålla Narvaez’ sändebud, hvilka
han lät binda med bastanta rep. Därpå befallde han en afdelning
indianske lastbärare att på ryggen transportera dem, likt vanliga
varubalar, direkt till Tenochtitlan för att de där skulle komma i
tillfälle att personligen framföra sitt ärende för generalkaptenen.
Denne emottog de ofrivillige ambassadörerna med utsökt
höflighet och erfor snart af dem, att sinnesstämningen i den nyligen
ankomna hären var gynnsam för honom. Cortez skickade det oaktadt
ett försonligt bref till Narvaez, i hvilket han föreslog denne
vapenbrödraskap och delning af makten. Till hans officerare lät Cortez
sända värdefulla skänker af guld.
Utan att afvakta svaret, hvars beskaffenhet han i förväg kunde
ana, lämnade Cortez med rask beslutsamhet Mexiko för att uppsöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
