Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 297
sina motståndare. Montezuma ställde han under skydd af den
pålitlige ALVARADO, åt hvilken han lämnade 140 man och alla
kanonerna. Med en liten trupp på endast 70 man skyndade han själf
ned till kusten. I Cholula drog Cortez några mindre förstärkningar
till sig, och sedan han förenat sig med Sandovals manskap, hade den
lilla hären vuxit till 260 man. Dessutom hade generalkaptenen 2,000
Indianer i reserv, alla beväpnade med långa lansar, för att, om det
gällde, kunna möta Narvaez’ kavalleri. Cortez hade dock beslutit,
att endast i yttersta nödfall bruka desse råe krigare mot sina egne
landsmän; de kommo därför aldrig till användning.
Med dessa ringa stridskrafter öfverföll Cortez en mörk regnnatt
Narvaez, som kamperade i Cempoala. Han hade afsiktligen valt
natten, för att icke motpartiet skulle komma under fund med, huru liten
hans styrka i själfva verket var. Detta kom Cortez’ folk till nytta
äfven på annat sätt. De talrika i mörkret kringflygande,
fosforlysande insekterna uppfattades af Narvaez’ soldater som motståndarnes
glimmande gevärsluntor och ingaf dem en öfverdrifven uppfattning
om de fientlige musketerarnes antal. s
Narvaez öfverrumplades i det tempeltorn, där han tillbragte
natten, och tillfångatogs af Sandoval efter ett kort men häftigt
handgemäng, under hvilket han genom en lansstöt förlorade sitt ena öga.
Sedan anföraren sålunda råkat i fiendens våld, gjorde soldaterna intet .
verkligt motstånd, utan öfvergingo själfmant till Cortez. Denna lätt
vunna seger var emellertid af största betydelse, ty utan denna hade
eröfringen af det astekiska riket icke vid detta tillfälle kunnat
utföras, såsom redan Diego Colon med rätta hade insett.
Sålunda hade den stora faran afvärjts, och Astekernas
förhoppning, att främlingarne skulle inbördes förgöra hvarandra, hade
kommit på skam. Så till vida stod allt väl till för Cortez. Men strax
därefter erhöll han underrättelser från Mexiko, hvilka voro af den
beskaffenhet, att han tvingades att i ilmarscher skynda tillbaka från
Cempoala till Anahuacplatån. I Tenochtitlan hade nämligen en ytterst
farlig resning utbrutit.
Orsaken härtill var följande. Med anledning af en stor
offerfest, som Astekerna enligt bruket anordnat på den stora teocallin, hade
blomman at landets adel infunnit sig i hufvudstaden. Kommendan
ten ALVARADO fattade af någon anledning den misstanken, att
Astekerna bildat en sammansvärjning med afsikt att taga tillfället i akt
och befria Montezuma ur fångenskapen. Besinningslöst gaf han de
spanske soldaterna order att hugga in på den församlade mängden,
bland hvilken de anställde ett fruktansvärdt blodbad. Flere af
Astekernas främste män stupade under denna kalabalik, hvarpå de
rofgirige Spanjorerna plundrade liken på alla de dyrbarheter, med hvilka
infödingarne festen till ära smyckat sig.
Följden af detta skändliga tilltag blef, att hela hufvudstadens
befolkning i ett nu reste sig och började med sådan kraft anfalla
De stora upptäckternas tidehvarf. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
