Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand Magellan och den första världsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 3871
Af den rapport, som afgafs af de återvändande skeppen,
framgick, att man var fullkomligt öfverens om, att sundet förde ut till
det andra hafvet. Till detta resultat hade man kommit bland annat
genom att aktgifva på de i farvattnet rådande ebb- och
flodrörelserna; vidare hade man anställt en mängd lodningar och öfverallt
funnit ett stort djup.
Den förenade flottan lyfte nu ankar och fortsatte färden genom
sundet. De underrättelser, som till oss framkommit om den första
färden genom det berömda sundet, äro så ofullständiga och oklara,
att det är omöjligt att med deras tillhjälp lämna en noggrannare
redogörelse för resans olika episoder och tiden för dessas inträffande.
Så mycket vet man dock, att Magellan vid minst ett tillfälle
sammankallat flottans officerare för att med dem rådslå om situationen
och åtminstone skenbarligen afhandla, huruvida man borde fortsätta
färden eller icke. Man hade ännu proviant för tre månader! Som
Magellan i förväg kunnat förvissa sig, röstade alla för att fortsätta
resan, på ett enda undantag när, eller GOMES, piloten på S. Antonio.
Denne var missnöjd öfver att icke han, som dock var kunglig lots,
erhållit befälet öfver S. Antonio i st. f. Mesquita, en obetydlig officer
utan högre sjömansutbildning.
De rätt vägande skälen, som Gomes anförde, voro följande:
Det vore bättre att nu återvända till Spanien och sedan återkomma
med en annan, bättre utrustad flotta. Ty den väg, som ännu
återstod för dem att tillryggalägga, var så betydlig, att de blott behöfde
råka ut för en längre period af stormigt väder eller stiltje, för att
vara oåterkalleligen förlorade.
Magellan svarade härpå som vanligt, att han var framför allt
fast besluten att utföra det uppdrag, som Konung Karl gifvit honom,
om ock han och hans folk skulle blifva tvungna att äta lädret på
skeppens tackel.
Ställningen var emellertid långt ifrån god, och den
omständigheten, att den framstående sjömannen Gomes afrådt resans
fortsättning, var onekligen rätt betänklig. I själfva verket är det mer än
tvifvelaktigt, att Magellan verkligen skulle hafva lyckats förmå sina
underlydande att följa med sig, såvida de kunnat ana de stora
vedermödor, som förestodo dem under de närmast kommande månaderna.
Magellan med 2 skepp dubblerade Syd-Amerikas kontinentala
sydspets Kap Froward och gick till ankars vid den V. härom belägna
Sardinflodens mynning. Härifrån afsände Magellan en båt med
order att fortsätta färden i västlig riktning. Efter tre dagar återkom
denna med den fägnesamma nyheten, att man sett den udde, som
afslutade sundet i väster, och kunnat skymta det bakom liggande
öppna hafvet. I glädjen öfver denna underrättelse lät
generalkaptenen aflossa flera artillerisalf vor.
Däremot väntade han här under flera dagar förgäfves på S.
Antonio och Concepcion, som han lämnat efter sig för att närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
