Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Tärningen är kastad! Vi gå över Rubicon!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ger tecken åt oss att vägen är klar. Vi rusa fräsande
genom yrande dammoln. Endast Effe fattas. Han har
till passagerare Bergman, som utför kompasspejlingar
med lillbilen som mål.
På ömse sidor synas ruinerna av lantgårdar, men ej
en skymt av människor eller djur. De tre elefanterna
— eller gråsuggorna, som Serats, Georgs och Djomtjas
lastbilar kallas, försvinna i ogenomträngliga moln av
virvlande stoft. Halvkvävda följa vi deras spår och
det tunga knakande tåget går vidare i sakta mak. Allt
är grått i grått. Bakdelen av Djomtjas bil skymtar fram
ur töcknet. Tåget stannar. Serat har åter kört fast.
Spadarna tas fram. I den lätta brisen skingras stoft-
molnen. På Tien-shans kam i norr skimrar blåvita
glaciärer. I söder har en större lantgård av lerhus och
murar blivit ödelagd.
Efter fem kvarts färd glesnar vassen, blir lägre och
upphör slutligen nästan alldeles. Landet öppnar sig,
utsikten skymmes icke mer. Flera bondgårdar synas,
enstaka träd och trädgårdar. Allt är ödelagt. Alla tak
äro förbrända och ha störtat in. De träd som stå
närmast husen äro förkolnade och svarta. Endast
stammarna stå kvar som korsen på kyrkogårdar. Otaliga
träd och alléer ha blivit nedhuggna. Stubbarna titta
upp ur marken som stumma vittnen till Chin Shu-jens
grymhet mot det idoga, fredliga turkfolk, som i denna
för tre år sedan blomstrande oas odlat sin jord och
kämpat för sin och de sinas tillvaro. Örnar och hökar
sväva över förödelsen. De spana efter råttor och möss,
som nu våga sig fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
