Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Tärningen är kastad! Vi gå över Rubicon!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gammal vitskäggig turkisk köpman, Ahun Bai,
som jag också kände från 1928, gjorde visit och var
outtömlig i berättelser om tillståndet och händelserna
i provinsen. Bland annat sade han att general Chang
Pei-yuan i Kuldja ingått förbund med general Ma
och att dessa två hade för avsikt att efter segern över
Sheng Shih-tsai dela makten över Sinkiang. Schah
Maksud, den gamle konungen, som vi träffat i hans
palats för sex år sedan, var död och hans son, den nye
konungen, hade också dött. Dennes son, en yngling om
tjugu år, befann sig i Hami, men ägde varken makt
eller inflytande.
Ahun Bai hade förut bott i Alma Ata (Vernij), men
sedan 22 år varit ”komuluk”, invånare i Komul, så-
som turkarna kalla staden. Kriget hade skövlat hans
hus och gårdar och all hans egendom. Nu bodde han
i ett hyrt hus och avvaktade bättre tider. Före kriget
anslog han Hamis befolkning till 10,000. Nu hade de
flesta flytt till kringliggande städer, ja även till
Kutja och Suchow — ”av fruktan för kriget, och
sedan blev det krig överallt”.
I Hami fingo vi en försmak av de otaliga rykten
som korsade luften likt dagsländor. Turkarna voro
försiktiga i sina yttranden. De ägnade både kineser och
tunganer ett outsläckligt hat. Kineserna voro otrogna
och åto svinkött, tunganerna voro åtminstone
muhammedaner liksom turkarna, men fikade efter oinskränkt
makt över provinsen. Så länge Ma Chung-yin var herre
över Hami, måste man hålla på honom och om man
överhuvudtaget yttrade en mening, måste den vara till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
