Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom skövlade byar till Turfan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På gården väntade vi både länge och väl. Solen
sjönk och det mörknade och nattens skuggor började
sitt tysta spel. Dörröppningarna till gårdens kyffen
gapade svarta sedan dörrarna blivit använda till ved.
Den spöklika stämningen stegrades ju längre aftonen
led. Vi hade så länge dager rådde, tittat in i ett par
kyffen och funnit dem tomma, dammiga och smutsiga.
Men flera funnos och kanske ett rövarband där hade
sina kulor.
Efter en stund kom en ensam soldat in på gården.
Han bar en sliten grå uniform och skor som en gång
varit vita, men ingen huvudbonad. Vår ankomst tog
han lugnt och tackade hövligt för en cigarrett.
Vanligen räknade Liao-tuns soldatpostering fyra man, men
tre hade fått annan kommendering. Den ensamme
soldaten var hemma i Anhuei, hade tjänat i Honan under
Feng Yü-hsiang, ”den kristne generalen”, sedan
begivit sig till Kanchow och värvats till Ma Chung-yins
armé i juli 1933.
Enligt egen uppgift bar han titeln ”fu-kuan” eller
adjutant. Han hade blivit lovad en sold av 390 liang
i månaden, men ännu icke fått en cent, endast maten.
Vidare berättade han att de förut nämnda 200
turkiska banditerna för omkring tio dagar sedan gjort
sin kupp vid Erh-p’u. Då hade Ma Chung-yins trupper
kommit och en del av kavalleriet hade lägrat i
Liaotuns karavanseraj. Befolkningen flydde, kvarlämnande
några av sina husdjur, som den ensamme soldaten tagit
hand om. Men nu måste han gå till sitt kyffe och passa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
