Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom skövlade byar till Turfan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nar sig den sågtandade konturen av ett högt dynbälte
kallat Kum-tagh eller ”Sandbergen”. Dess branta
läsidor falla åt öster. Mitt i sandbältet. synes ett
vakttorn.
De andra äro på efterkälken igen. Blott Serat är
framför oss. Hos honom stanna vi-utanför en grotta i
en terrass och vänta. Efter en i eldröd glans flammande
solnedgång steg månen upp med sina silverskinande
horn och såg husvilla och hemlösa vandrare komma
och gå. Äntligen uppenbarade sig Djomtja med sin bil
och rapporterade att Georg inte hade vatten i
radiatorn. Vi uppsökte därför en bäck, fyllde en tom
bensintunna och återvände till Georg för att slutligen
samlas till de andra vid grottan.
I mörker åkte vi genom byar och lundar över
farliga broar och förrädiska vattendrag och lägrade
slutligen utanför den stora byn Lamtjin, belägen på 170
meters höjd och bebodd av 300 familjer, varav fyra
kinesiska, 25 tunganska och resten turki.
På morgonen den 16 hade vi en vacker och
tilltalande utsikt från byns på en kulle belägna
begravningsplats mot en genombrottsdal i sydväst och hela
det kringliggande landet. På en terrass reser sig ett av
tiden anfrätt gammalt vakttorn. Dagen var strålande,
himlen turkosblå. Vår väg ledde mot västnordväst. En
bräcklig bro reparerades innan vi anförtrodde oss åt
dess murknade stockar.
Tre gästgivargårdar på vägen till Turfan ligga vid
karavanvägen med öppna portar och poppellundar
som skonats av de skövlande horderna. Till vänster ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
