Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom skövlade byar till Turfan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi de kullar, som genombrytas av vägen till Kara
Khodjo, ruinstaden som så mästerligt skildrats av von
Le Coq. Deras nedre regioner äro egendomligt
eroderade till en ytterligt accentuerad plastik.
Långa rader av jordringar förråda de stora
underjordiska kanalernas, ”kares”, förlopp. En av dem har
givit namn åt byn Emir-kares. I byn Su-baschi odlas
korn, majs, vete, meloner och bomull.
Där bo femtio familjer. Unga flickor i blått och rött
följa oss med undrande blickar och fattiga, men mycket
söta unga mödrar bära sina små barn på armen. Några
pyramidpopplar resa sig vid vägen.
En av lastbilarna som söker undvika den av vatten
uppmjukade rännan i vägens mitt får så stark
slagsida att en del av bagaget glider av, däribland Chens
instrumentkista. En termometer och glasen på två
kronometrar gingo i kras. Hjulen sjönko i dyn till över
axlarna och bilen måste avlastas. Spadar, plankor,
repmattor och domkrafter äro åter i gång och vinden
viskar sitt utslitna: tålamod, tålamod!
Arbor och ryttare bli allt talrikare — det märks att
vi nalkas en större stad. Till höger lämna vi byn
Sängim och gå ner genom dalen av samma namn. Där
strömmar en bäck mellan vita isband. Längre ner är
fåran infattad mellan lodräta väggar i löst material och
liknar en kanjon. Vi äro nu på havsytans nivå och
passera gränsen av jordens djupaste torra depression,
vars största djup, sydväst om byn Luktjun uppgår
till omkring 200 meter under havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
