Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hålvägar och brinnande byar i rövarland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bilen fick ordentlig slagsida, men den hade fart och
kom över.
Nu är det Djomtjas tur. Han styr i Serats spår
försiktigt och sakta. Krasch! Vänstra bakhjulet skär
igenom bron till axeln. Alla skyndar till. Lasten
plockas av innan hela härligheten stjälper ned i
kanalen. Två bybor gå förbi. De få löfte om vedergällning
ifall de skaffa virke till att reparera bron. Efter en
stund komma de tillbaka med ett par rätt smala
stammar och skickas åter till byn.
En timme tar det att få bilen loss, bjälkar anskaffas,
bron repareras med virke, kullfallna telegrafstolpar,
och soltegel för de båda sista bilarna. Effe tog fart.
Bron höll, men knakade. Sist rullade Georg över med
”Edsel”. Bron gungade och sviktade, men höll även nu.
Under tiden hade de polska och kinesiska
vandringsmännen hunnit upp oss. Men då voro vi färdiga och
gingo vidare.
Den väg vi följa för oss snart in i en labyrint av
”jardangs” av samma slag som jag förr i tiden
beskrivit från Lop-nor-öknen och landet kring Lou-lan.
Det är av vindar och vatten djupt inskurna fåror
mellan mer eller mindre skarpkantiga åsar av lera, upp
till en meter höga.
Klockan är halv sju. Serat åker främst. Solen har
gått ned i brandgult sken. Det är redan halvmörkt.
Serat stannar och rapporterar att jardangs tätna och
att denna väg är absolut oframkomlig för bilar.
Helt om, tillbaka till bron vid Jamtji-kares!
Förgäves hade vi förlorat ett par timmar i den mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
